Kämpaglöd hjälper gamla som vill bo hemma

Förmåga att se livets möjligheter snarare än svårigheter och avsaknad av bitterhet utmärker gamla och sjuka som klarar av att bo hemma på ålderns höst. Det visar en undersökning från Umeå universitet.

29 februari 2008

I dag bor 400 000 svenskar över 80 år kvar i det egna hemmet. Vissa gör det ofrivilligt i väntan på vård­hemsplats, men många också av fri vilja trots att de ofta är multisjuka med flera nedsatta kroppsfunktioner.

Hur de frivilligt hemmaboende resonerar har distriktssköterskorna Kristina Löfdahl och Jenny Lundberg försökt ta reda på. I ett magisterarbete i omvårdnad vid Umeå universitet har de intervjuat sex män och kvinnor över 80 år om varför och hur de klarar av att bo kvar i hemmet. Analysen grusar fördomen om den skröpliga, ledsna gamlingen som grämer sig i sin ensamhet.

– Intervjupersonerna upplevde inte sin livssituation så svår som vi hade trott. Trots att de var gamla, sjuka och i behov av hjälp så fanns ingen bitterhet hos dem. Även om de inte gillade sin livssituation så hade de inte gett upp eller resignerat utan anpassat sig. De såg livet som förändrat snarare än försämrat, säger Kristina Löfdahl.

Alla de äldre som ingick i undersökningen var inskrivna i det geriatriska öppenvårdsteamet som är kopplat till Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Kristina Löfdahl jobbar själv i teamet och valde ut intervjupersonerna bland sina patienter. För att göra intervjuerna mer objektiva utfördes de av kollegan Jenny Lundberg som arbetar vid Umeå kommun. Även hon understryker hur överraskande positiva de äldre var, inte minst beträffande den egna hälsan.

– Fastän de hade många diagnoser så nämnde de själva inte sina sjukdomar. De såg sig inte som sjuka, säger Jenny Lundberg.

Några utmärkande drag fanns hos alla de hemma­boende. Ett av de mest framträdande var viljan att kämpa för sitt oberoende.

– De vill så gärna klara av sådant som de alltid har gjort. Många gånger pressar de sig själva, säger Kristina Löfdahl och ger exemplet hur kvinnorna i undersökningen satte en stolthet i att sköta hushållssysslor fast de egentligen inte orkade.

De tyckte till exempel, förklarar hon, att det var värt att behöva vila en hel dag efter att ha städat. Huvudsaken var att ha klarat sig själv.

Enligt Jenny Lundbergs och Kristina Löfdahls undersökning är den här inre kämpaglöden och styrkan en avgörande faktor för att gamla människor som vill bo kvar hemma också ska klara det. Viktigt är dock att de gamla trots allt kan acceptera och kompensera för sina bristande fysiska förmågor. Att det kanske är okej att känna sig fram när synen sviker eller att ta hjälp av en rullstol när benen inte bär.

– De som klarar sig är personer som ser det positiva i vad de klarar av i stället för alla svårigheter, menar Jenny Lundberg.

Gemensamt för nästan alla var också att de visserligen gladdes åt att få hjälp med saker de inte längre klarade, men att hjälpberoendet samtidigt fick dem att känna sig både illa till mods och utlämnade. Att då ta emot hjälp från flera håll, fördela mellan anhöriga och hemtjänst, tycktes vara en strategi för att klara omställningen från självständighet till beroende.

Tolkningen av intervjuerna gjordes med kvalitativ innehållsanalys och även om urvalet av patienter är litet tycker författarna att resultaten är så pass samstämmiga och stabila att de kan vara av praktisk nytta för vården. De hoppas bland annat att vårdens syn på äldre ska förändras så att gamla människor får rätt att bo hemma på sina egna villkor.

– Äldrevården behöver individanpassas. Förutsättningarna för självhjälp bör förbättras och insatserna anpassas så att de gamla kan få hjälp de dagar de har behov, samtidigt som de kan få sköta sig själva de dagar de orkar, säger Jenny Lundberg.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida