Män som har sex med män mår sämre än män generellt

Hivnegativa män som har sex med män skattar sin hälsorelaterade livskvalitet sämre än den manliga befolkningen generellt. Det visar en studie gjord av sjuksköterskan och forskaren Lars E Eriksson vid Karolinska institutet i Stockholm.

De hivnegativa männen (homo- och bisexuella) som har sex med män skattade emotionella aspekter, tillfredsställelse med familjeliv, relation till partner och generell hälsa lägre än vad ett tvärsnitt av den svenska manliga befolkningen gjorde, och lika lågt som hivpositiva män.

Däremot skattade de hivnegativa männen sin hälsa högre när det gällde fysiska aspekter än både genomsnittsmannen och de hivpositiva männen.

De senaste decennierna har flera förändringar i positiv riktning gjorts för män som har sex med män. Lagar om registrerat partnerskap och mot diskriminering på grund av sexuell läggning har införts, och även samhällets attityder har blivit mer positiva.

Positiva förändringar förtas av våld och hot

Varför de ändå har en sänkt livskvalitet är svårt att säga säkert, men Lars E Erikssons känsla är att polariseringen har förstärkts och att stigmatiseringen därför kan ha ökat.

– De positiva förändringarna äts upp av upplevelser av hot och våld som riktas mot de här grupperna, och många kan känna sig stigmatiserade, säger han.

Studien visar också att hivnegativa mäns skattning av sin livskvalitet inte har ändrats mellan åren 1996 och 2004. Det tror Lars E Eriksson kan bero på att det tar längre tid för förändringar att få genomslag än de åtta år som har förflutit mellan mätningarna.

Känner sig sämre bemötta

Venhälsan är en klinik på Södersjukhuset i Stockholm som vänder sig till män som har sex med män. Där erbjuds rådgivning, diagnostik och behandling avseende sexuellt överförbara infektioner. Lars E Erikssons erfarenheter efter att ha arbetat där är att män som har sex med män känner att de blir sämre bemötta i den vanliga vården än på Venhälsan.

Hans önskan är därför att vårdpersonal börjar diskutera och reflektera över både sina egna attityder till homo- och bisexualitet och hur dessa attityder påverkar omhändertagandet av patienterna.