Medicinsk teknik. Underlättar och oroar

Teknik, som smärt­pump, nutritionspump och syrgas ger den svårt sjuke trygghet. Men den behöver skötas dygnet runt.??

Ju mer vård en svårt sjuk person behöver desto fler människor kommer på hembesök. När tekniken gör att färre personer, sjuksköterskor och annan vårdpersonal, kommer hem, är det bra för en del, men inte för dem som saknar besöken. Det visar Berit Muncks avhandling.

Närståendevårdarna ville behålla kontrollen i hemmet och över vården av den sjuke. Det fungerade bra till en början, men när partnern blev sjukare och behövde mer avancerad vård, blev arbetsbördan för tung.

Den palliativa vården innebär trygghet både för patienten och de närstående. Teamet kan sin sak, har vanan att hantera tekniken och är inte fler än att de snabbt lär känna familjen. Men vården var organiserad på olika sätt och det palliativa teamet fanns bara tillgängligt på dagtid, resten av dygnet och på helger tog ett allmänt hemsjukvårdsteam och distriktssköterskan över.

Distriktssköterskan är duktig på mycket, men hinner inte alltid få rutin på till exempel avancerad teknisk utrustning som smärtpumpar. Dessutom har hon flera distrikt på helger och kvällar, och hinner inte alltid lära känna patienterna och deras familjer.

Tekniken skapade också etiska dilemman i samband med livsuppehållande åtgärder. Distriktssköterskorna ansåg att distriktsläkarna inte tog ansvar för att trappa ner och ta bort parenteral eller enteral näringstillförsel.

Några patienter blev mästare på att själva sköta tekniken. De ville vara oberoende, men när de blev sämre, eller tekniken krånglade, behövde även de stöd. Det vanligaste förhållningssättet hos patienterna var anpassning. Den anpassande patienten sökte lösningar för att tekniken inte skulle inverka alltför mycket på det dagliga livet. De som däremot begränsades av tekniken hindrades i dagliga aktiviteter och sociala relationer samt fick störd nattsömn.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida