Möjlighet att vara aktiv avgör strokepatientens välmående
En tioårsuppföljning av patienter som har drabbats av stroke visar att de flesta känner sig nöjda med sin livssituation.
Stroke behöver inte betyda dålig livskvalitet. När sjuksköterskan och forskaren Ann-Cathrin Jönsson doktorerade på livsvillkoren för strokepatienter fann hon att människan har en fantastisk förmåga att anpassa sig.
Vårdfokus skrev om Ann-Cathrin Jönssons forskning när hon disputerade för sju år sedan. Då hade hon följt upp 416 patienter 4 respektive 16 månader efter insjuknandet. Nu har hon gjort en tioårsuppföljning som bland annat visar att 86 procent av patienterna såg positivt på sin hälsa och att ungefär hälften var fysiskt aktiva minst fyra gånger i veckan.
Överraskad av aktiviteten
På webbplatsen Aktuellt om vetenskap och hälsa, från Lunds universitet och Region Skåne, berättar Ann-Cathrin Jönsson att hon var överraskad av att så många var lika aktiva som innan de fick stroke.
– Det är inte alltid det går att göra saker på precis samma sätt som tidigare, men många hittade olika sätt att anpassa sig och att göra saker på nya sätt, säger hon.
Tioårsuppföljningen visar att de flesta patienterna kände sig nöjda eller mycket nöjda med sin livssituation – oavsett om de hade fysiska funktionshinder eller inte. Viktigast för välmåendet var om de kunde fortsätta att träffa vänner, hålla sig fysiskt aktiva och på något sätt fortsätta med sina intressen.
Uppföljningen brister
De äldsta patienterna i studien var 97 och 96 år och Ann-Catrin Jönsson understryker vikten av att vården erbjuder även äldre en god rehabilitering. Hon anser också att alla som har haft en stroke skulle behöva ett uppföljande möte på en specialistmottagning kort efter utskrivning från sjukhuset.
– I en studie har jag sett att det finns brister i hur vården följer upp patienterna. I dag lämnas ansvaret för uppföljning och förebyggande åtgärder till patienterna själva och till vårdcentralerna, säger Ann-Cathrin Jönsson till Aktuellt om vetenskap och hälsa.