När livet tar slut

Anders PaulrudFjärilen i min hjärna. 131 sidorAlbert Bonniers förlag 2008www.albertbonniers.se ISBN 978-91-0-011899-0

Är det inte ofta detta vi egentligen undrar över; hur det känns när tiden oåterkalleligen är utmätt? När det inte längre finns någon återvändo och krafterna avtar för varje dag. Det är svårt att fråga den som är döende om hur det verkligen är, och kanske ännu svårare att berätta. Lättare då att prata om smärtor, törst, kryp i benen.

Anders Paulrud berättar om sina tankar och reflexioner. Först om hjärntumören och sedan om lungcancern, som cellgifterna inte biter på. Hur fåfängan håller sig kvar en bra bit, parallellt med sjukdomen. Hur han med spänstiga steg och pojkaktigt leende morsar på sjuksköterskorna på sjukhuset och om viktnedgången som till en början bara är smickrande. Men sjukdomen ökar takten och tar till slut täten. Till en början vill han bara vara ensam, men senare vågar han inte – han är för dålig. På natten får en lampa lysa på toaletten och dörren stå på glänt. Han berättar om Solveig, som en gång lovade att ta hand om honom och håller sitt löfte trots att kärleksrelationen är slut sedan länge.

Mot slutet vänder han sig allt oftare nedåt, till fåglarna i underjorden. Han resonerar med sig själv om döden som är lika för alla och innebär att glida in i den största av gemenskaper, »om det inte vore så orättvist«.

Anders Paulruds sista bok kom ut bara några dagar efter hans död.