Närstående på iva får sjuksköterskorna att göra extra mycket för döende patienter

Närstående på iva får sjuksköterskorna att göra extra mycket för döende patienter
Isabell Fridh. Foto:Roland Nilsson.

När en patient på iva befinner sig i livets slutskede anstränger sig sjuksköterskorna till det yttersta för att närstående ska få ett bestående minne av att patienten fick en god omvårdnad.

11 augusti 2009

Det framgår av en studie som har gjorts av sjuksköterskan och doktoranden Isabell Fridh vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Studien är nyligen publicerad online i den vetenskapliga tidskriften  Intensive and Critical Care Nursing.

Nio mycket erfarna intensivvårdssjuksköterskor har i intervjuer fått beskriva hur de upplever att arbeta med döende patienter på en intensivvårdsavdelning.

Noga med smärlindring

Trots att den teknikintensiva miljön inte alltid underlättar en gott omhändertagande i livets slutskede vinnlägger sig sjuksköterskorna om att patienternas sista timmar i livet ska bli så bra som möjligt. Inte minst är de uppmärksamma på tecken som tyder på smärta eller ångest. De är därför generösa med att ge smärtstillande och lugnande medel till patienten. De är också noga med att patienten inte ska behöva kämpa med andningen, vilket upplevs som enklare om patienten vårdas i respirator.

När det handlar om patienter med närstående anstränger sig sjuksköterskorna extra mycket. Men det är inte patienten och dennes behov som då står i fokus utan snarare en önskan om att tillfredställa de närståendes behov av att se att allt fungerar optimalt.

Ger läkemedel på begäran

Flertalet av sjuksköterskorna i studien erkänner att de ibland har gett extra smärtstillande eller ångestlindrande läkemedel till en patient därför att de närstående har bett om det, trots att de själva inte har bedömt det som nödvändigt.

Sjuksköterskorna minns inte heller lika lätt de ensamma döende

– Det är ganska mänskligt. Vi relaterar till de människor vi kan kommunicera med och det kan vi med familjen. Så det är inget konstigt, säger Isabell Fridh.

Ensamma dör oftare på flerrum

I en annan studie som hon har gjort visar det sig att det är vanligare att patienter på iva som saknar närstående oftare dör på stora salar. Däremot har alla patienterna någon hos sig.

– Jag tycker inte att man kan säga att de som saknar närstående får sämre vård. Men dödsförloppet blir lite annorlunda för dem, säger Isabell Fridh.

I den aktuella studien beskriver sjuksköterskorna hur de ensamma patienterna ofta dör snabbare än de patienter som har närstående. Bland annat därför att de livsuppehållande åtgärderna på dem som har närstående inte avbryts lika snabbt efter att ett beslut om palliativ vård har tagits.

Flertalet av de sjuksköterskor som deltog i undersökningen har fått sina kunskaper om hur man vårdar människor i livets slut från kolleger och via egna praktiska erfarenheter. Få refererade under intervjuerna till forskning på området.

Hänvisas till anhörigrum

I artikeln belyses även sjuksköterskornas ambivalenta inställning till att låta närstående vara med vid upplivningsförsök på iva. Oftast hänvisas de till ett anhörigrum eller liknande.

– Jag tycker att de närstående ska få vara med – om de själva vill. Det finns ingen forskning som styrker farhågorna att det skulle vara traumatiserande, snarare tvärtom. Då är det mer traumatiserande att bli skild från den närstående. Det de minns i efterhand är att de inte fick vara med och ta adjö, säger Isabell Fridh.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida