Personligt: Lars Wallin

Ålder: 52 år Karriär: barnsjuksköterska och medicine doktor Familj: fru och tre barn Gillar: att vara ute, går på tur i fjällen året runt Merit: en 17:e plats i Stockholm marathon (för länge sedan)

31 augusti 2007

För mer än tio år sedan arbetade Lars Wallin fram riktlinjer för neonatalvården tillsammans med kolleger och Svensk sjuksköterskeförening, SSF. Men det visade sig vara svårt att få vårdpersonal att använda sig av dem och en forskningsfråga stod plötsligt klar för honom: Varför används inte den kunskap som faktiskt finns?

Ett givet nästa steg blev att försöka hitta metoder som underlättar den processen. Behovet av att hela tiden lära nytt och att få jobba självständigt har också bidragit till att det blev forskning för Lars Wallin. Även om forskning innebär mycket administration, är det inget rutinjobb.

– Jag får utlopp för min nyfikenhet och får vara min egen, samtidigt som jag jobbar tillsammans med andra för att lösa problem.

Dessutom är Lars Wallin fascinerad, rent av besjälad, av den grundläggande frågan. Den har lett honom både till Kanada, där han har arbetat i en forskargrupp med samma inriktning, och till Vietnam, där en modell med en särskild resursperson, faciliterare, just nu testas. Funktionen kan också, som SSF har valt, kallas underlättare. Uppgiften är just att underlätta för en personalgrupp att exempelvis införa en ny arbetsmetod. Trots att det ännu inte finns bevis för att det är rätt väg att gå, tycker Lars Wallin att användningen av en faciliterare borde kunna bidra till att förändra vården och att det är viktigt att få klarhet i det.

I Vietnamprojektet är faciliterarens uppgift att stödja en förbättring av mödra- och barnhälsovård, bland annat genom att introducera riktlinjer för känguruvård (hud mot hud-vård). Den vårdmodellen skulle han vilja se genomförd på bred front eftersom den har så många fördelar, speciellt för det underburna barnet.

– Det är solklart att vi ska använda känguruvård mer eftersom vi vet att den har betydelse, säger Lars Wallin.

Men han konstaterar att det kan vara hotfullt att ta till sig och använda evidensbaserade metoder, eftersom det kan innebära att sjuksköterskan eller barnmorskan måste frånträda rollen som expert. Det grundläggande, vad barnet behöver, kan då hindras av att det inte längre är vården som vet patientens bästa.

Är då kunskap grundad på evidens alltid den bästa?

– Utgångspunkten är att vi ska använda den kunskap och de metoder som ger bäst resultat för patientens hälsa. Det betyder inte att vi ska vara rigida, i den unika situationen kan något annat vara det enda rätta. Men det förändrar inte principen, hävdar Lars Wallin.

KONTAKT:
Lars Wallin, vårdforskare, Clinical research utilization,
Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, 08-517 754 54
lars.wallin@karolinska.se

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida