Riksrevisionen kräver bättre styrning av ambulansverksamheten
Tiden för ambulansen att komma fram efter ett larm har blivit allt längre. Men ingen vet vad det beror på. Staten måste nu ta ett tydligare ansvar, anser Riksrevisionen.
– Jag tycker att det är mycket allvarligt att det numera tar längre tid för ambulansen att komma fram och att man dessutom inte är klar över vad det beror på. Staten har en viktig roll i den frågan när det gäller att sätta ramar, säger riksrevisor Gudrun Antemar.
Idag presenterades Riksrevisionens granskning av statens insatser för att få till en säker och effektiv larmkedja för svensk ambulanssjukvård.
Hur lång tid det tar innan ambulansen är på plats hos patienten mäts inte på något enhetlig sätt av landstingen. Och målen för hur snabbt ambulansen ska nå patienten varierar stort. Även kraven på personalens kompetens ser olika ut i landet, visar rapporten.
Staten bidrar inte tillräckligt
Eftersom det är statens ansvar att sätta ramarna för verksamheten och att följa upp att den fungerar enligt lagens krav på tillgänglighet och god vård menar Riksrevisionen att Socialstyrelsen bör ta ett större ansvar genom att utfärda riktlinjer och föreskrifter.
Granskningen har fokuserat på vad som händer från det att en person ringer 112 till dess en ambulans är framme på plats: nödsamtal till 112, bedömning av ambulansbehov, alarmering och dirigering av ambulanser och att ambulansen kommer till hämtplatsen.
Anmälningarna om brister ökar
Förutom tidsaspekten konstaterar Riksrevisionen att antalet anmälningar till Socialstyrelsen om brister har ökat, att ambulanserna har fler fel än andra uttryckningsfordon samt att det finns oklarheten när det gäller överkopplingen av larmsamtal till den privata larmoperatören Medhelp.
Även om revisionen inte har haft med arbetsmiljöfrågor som en aspekt i sin granskning har man ändå inhämtat information från personal som jobbar inom ambulanssjukården.
– Till exempel märker vi en viss anmälningströtthet hos personalen eftersom de inte ser några tydliga resultat av anmälningarna. Vi har också sett att man saknar ett bättre lärande och utbyte av erfarenheter mellan larmoperatörer och ambulanspersonalen, säger Gudrun Antemar.