Så här får det inte vara!

Vården måste bli bättre på bemötande! Ann Lindhs berättelse från Vårdfackets januarinummer, om hur okänsligt hon fick beskedet att hennes cancer spridit sig och svårigheten att hitta psykologisk hjälp i cancervården, har fått många kommentarer på Vårdfackets webbplats. Här är ett urval. Kommentar av Ann Lindh.

27 februari 2009

Satsa påsamtalsträning
Tyvärr är det inte första gången jag hör liknande bemötande i samband med cancerbesked. Jag har erfarenheter både från mitt yrkesliv som mottagningssköterska på vårdcentral och från mitt privata liv. Det som förvånar mig lika mycket varje gång är att de som arbetar inom detta område, där bemötande är så oerhört viktigt, i många fall verkar ha fullständig avsaknad av empati.

Under min sjuksköterskeutbildning hade vi löpande samtalsträning, där ett patientfall utgjorde grunden för övningen och där en student fick spela sjuksköterska och den andre fick spela patient. Samtalet videofilmades sedan och redovisades i grupp där samtliga gruppmedlemmar, under samtalets gång, fick kommentera sjuksköterskans bemötande av patienten och dennes problem, vad som var bra och vad som kunde förbättras. Jag upplever att detta har gett mig en god grund att bygga på i mitt yrke som sjuksköterska där jag dagligen möter patienter i utsatta situationer. Jag önskar dock att detta är något som kommer att inkluderas i läkarutbildningen inom en snar framtid.

– Erika, sjuksköterska, Stockholm

Beklämmande läsning
Det är för mig beklämmande och frustrerande att läsa om hur Ann blir bemött av den »professionella vårdapparaten«, med bristande förståelse och empati. Det är ju för väl att hon har sina änglar.

Jag vill säga till Ann: Fortsätt kämpa.

Jag träffar i mitt jobb som kommunsjuksköterska tyvärr också patienter som upplever sig ha blivit dåligt bemötta inom både öppen- och slutenvården. Varför är det så? Jag upplever att det väldigt ofta handlar om det dåliga bemötandet. Jag tror att vi måste ta oss tid att lyssna på patienten, sätta oss ner och få ögonkontakt, ta i patienten, helt enkelt finnas där för patienten.

– Johnny Halmstad

Läs artikeln och fundera
En stark artikel om en fantastisk kvinnas upplevelser! Hoppas att många, många läser den och funderar över sin egen insats. Hoppas att många talar om den och kring den på sin arbetsplats. Hoppas att den kan bidra till något gott! Det är Ann värd!

– Peter i Lund

Utveckla kunskapen
Med egen erfarenhet av liknande bemötande, vid ett bröstcentrum i Sverige, hoppas jag att denna artikel läses av alla som arbetar med kvinnor med bröstcancer. Inte bara vid onkologkliniker utan också på kirurgkliniker.

Jag vill främst lyfta fram fyra saker i artikeln:
1. Den alltför långa väntetiden efter beskedet, med hotet om att dö hängande över sig, utan något som helst stöd från sjukvården.
2. Läkares önskan om att patienten passivt ska ta emot behandlingen utan att ifrågasätta.
3. Sjuksköterskan som i sin välmening blir för empatisk vilket skapar skräck.
4. Behovet av tydlig information och en känsla av att det är idé att kämpa på.

Jag vet att de flesta i sjukvården gör sitt allra, allra bästa men kanske saknas det kunskap om hur förhållningssätt och bemötande påverkar patienten. En kunskap som hela tiden måste utvecklas.

Om det inte fanns de som Ann som vill dela med sig av sina erfarenheter skulle viktig kunskap gå förlorad. Så, tack Ann för detta.

– Anita K

Ann Lindh: Tack alla som har svarat
Tack alla underbara människor som kommenterat artikeln om mig. Mitt mål med att låta mig intervjuas var aldrig att enbart kritisera felaktiga insatser, eller brister. Jag är tacksam varje dag som jag lever, tack vare alla de insatser som räddat mitt liv än så länge. Jag eftersöker en mycket större övergripande insats, där politiker och sjukhusledning lyssnar på patientgrupper och deras representanter, och börjar utforma en vård som bygger på deras behov.

Att cancervård i olika skeenden kräver helt olika förhållningssätt, olika typer av bemötande och kommunikation och att alla patienter är olika personligheter gör uppgiften oerhört svår. Men om viljan finns att hjälpa, stötta, stärka och lindra går allt att lösa. En utsatt patient behöver dock känna att det finns en samordning av insatser, en koordinator som kan föreslå och initiera till exempel kognitiv beteendeterapi, taktil massage, akupunktur, krishantering eller vad man kan behöva. I dag kan du få hjälp med detta enbart om du har turen att möta en engagerad person som vill göra det lilla extra. Politiker bör utvärdera och definiera vad cancervården ska innehålla. Fysisk som psykisk. Många patienter lider oerhört i onödan.

– Ann Lindh

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida