Sjuksköterskor vill inte bo granne med psykiskt sjuk
Psykiatrireformen i mitten av 1990-talet syftade till att öka psykiskt funktionshindrades möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället.
Utvärderingen från 1999 visade att visionen inte var enkel att nå. En av orsakerna är att människor ibland har en negativ attityd till att ta emot psykiskt sjuka i sitt eget grannskap, säger sjuksköterskan och forskaren Torbjörn Högberg.
Fenomenet kallas NIMBY, Not in my backyard: »De får gärna bo här men inte just på den här gatan där mitt barn går på dagis.«
Torbjörn Högberg blev intresserad av att ta reda på om personer som har gedigna kunskaper om psykisk sjukdom och personer med psykisk sjukdom har en större öppenhet än allmänheten generellt.
Studien To be a nurse or a neighbour? baseras på intervjuer med nio sjuksköterskor om deras erfarenheter och inställning. Samtliga hade specialistutbildning i psykiatri och hade bott granne med psykiskt sjuka.
De intervjuade bekräftade sitt yrkesmässiga och moraliska ansvar. De ansåg det viktigt att ta ansvar vid akuta situationer och hade själva ryckt in för att förmedla kontakt med den psykiatriska vården.
Sjuksköterskorna hade ingen rädsla för psykisk sjukdom. De byggde sitt agerande på kunskap och inte på föreställningar om de sjuka. Däremot var det inte uppenbart att sjuksköterskorna ville bo granne med en person med en psykisk sjukdom.
– Min slutsats är att det inte räcker med kunskap och information för att lösa problemet med fördomsfullhet. Sjuksköterskor måste, precis som andra människor, undersöka sina moraliska attityder och öka sin tolerans.
Torbjörn Högberg påpekar även att den egna erfarenheten av psykisk sjukdom eller att ha en psykiskt sjuk anhörig har stark påverkan. Hans nästa studie, där 5 000 personer deltar, tar upp frågan om allmänhetens syn.