Små blodkärl säger mycket

Ny teknik gör det möjligt att undersöka även små blodkärl hos svårt sjuka patienter med hjärtsvikt.

Ett vanligt blodprov, NT-proBNP, visar hur allvarlig hjärtsvikten är, och ger en god prognos om överlevnad. Det visar sjuksköterskan Marie-Louise Edvinsson i sitt avhandlingsarbete. Tillsammans med graden av hjärtsvikt, mätt med NYHA funktionsklass, är prognosen säkrare än ultraljud och lungröntgen.

Skala från I till IV

Hjärtsvikt graderas i en standardiserad klassifikation, NYHA, som beskriver patientens symtom i en skala från I till IV, där I betyder nedsatt hjärtfunktion utan symtom och II lätt nedsättning vid fysisk aktivitet, som trötthet, andfåddhet och hjärtklappning.

För en korrekt behandling är det viktigt att regelbundet göra en ordentlig bedömning av patientens tillstånd, säger Marie-Louise Edvinsson som nyligen försvarade sin avhandling vid Lunds universitet.

– När patienten följs på mottagning eller i primärvård, beskriver han eller hon sitt tillstånd med att inte orka gå till postlådan. Detta bör läkaren skriva om som NYHA klass III i journalen för att kunna följa sjukdomsgraden och ge rätt behandling. Det är viktigt att patienten och läkaren är överens om svårighetsgraden och prognosen för att få god följsamhet till läkemedelsbehandlingen. Man tar lite för lätt på hjärtsvikt.

Små blodkärl är lätt tillgängliga

Hon har i sitt avhandlingsarbete visat att de små blodkärlen i huden är lätt tillgängliga och därför lämpliga för att studera kärlfunktionen hos svårt sjuka patienter med hjärtsvikt. Mätningarna görs med laser doppler-teknik och innebär inget obehag för patienten. Det visar hur stela blodkärlen är och om det kan bli en förbättring, då patienten kan ha hjälp av behandling, eller bara en försämring.

Patienten måste få veta hur allvarlig sjukdomen är, annars är risken att hon eller han inte tar sin behandling på allvar och missar eller hoppar över sin medicin emellanåt. Exempelvis kan en kvinna i 75-årsåldern leva ett bra liv med hjärtsvikt grad II, men det kommer att försämras när kroppens försvarsmekanismer inte längre hjälper. Ofta blir det en ond cirkel.

Nutritionen viktig

Vid akut försämring av hjärtsvikten ges diuretika på sjukhus för att vätska ur kroppen och därmed lindra belastningen på hjärtat. Detta kan leda till att patienten får i sig för lite mat och inte orkar äta. Inte heller kan man sätta dropp i det läget eftersom det belastar hjärtat. Det är viktigt att tänka på nutritionen då all energi går åt till att pumpa för det belastade hjärtat.

– När patienten är övervätskad upp till låren och har ascites, är det lätt att uppfatta det som övervikt. Men i det läget ska patienten ha energi, täta mål med det som är gott, efter sina önskemål, och få hjälp att få i sig maten, säger Marie-Louise Edvinsson.

Fler kan vara hemma

I framtiden tror Marie-Louise Edvinsson att fler patienter kommer att kunna vara hemma och följas i öppenvård, men inte de riktigt gamla multisjuka. De kommer även framöver att behöva vårdas på sjukhus vid mycket svår hjärtsvikt.

– De behöver hjälp med andningen i form av syrgasbehandling och intravenösa läkemedel och det löser vi inte med hemsjukvård. I sista skedet fylls lungorna med vätska och då måste man få palliativ vård på sjukhus, säger hon.

Hjärtsvikt i fyra grader

När patienten inte orkar gå på plan mark utan att bli utmattad, bedöms som klass III. Klass IV, den svåraste graden, innebär svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila, ökande symtom vid minsta aktivitet och att patienten oftast är sängbunden.

Ungefär 200 000 svenskar lever med hjärtsvikt och bland dem som är 80 år och äldre är troligen 80 procent drabbade.