Tsunamioffren betonar vikten av naturliga möten

Naturliga möten med ”vanliga” människor betydde ofta mer för tsunamioffrens förmåga att återhämta sig efter katastrofen än deras kontakter med professionella inom vården, visar en ny studie.

Ett svensk/norskt forskarteam har vid upprepade tillfällen intervjuat 19 kvinnor och män som drabbades av tsunamin utanför Sumatras kust den 26 december 2004.

Intervjuerna påbörjades 21 månader efter katastrofen och upprepades sedan vid fem tillfällen under sammanlagt ett år. Tolv av deltagarna var på semester i området när tsunamin slog till, resten befann sig hemma i Sverige men hade anhöriga som omkom.

Alla har de beskrivit det lidande och den sorg och känsla av meningslöshet som de levt med under de här åren. Men också hur de med tiden har fått en ökad känsla för livet samtidigt som deras syn på gemenskap och vad som är viktigt i tillvaron har förändrats. Materiella ting, jobb och karriär är inte lika viktigt som förr. I dag betonar de vikten av att ha bra relationer med andra människor och ett fungerande inre liv.

Deltog i självhjälpsgrupper

Samtliga intervjuade har deltagit i Röda korsets självhjälpsgrupper där de har fått en chans att träffa människor som upplevt liknande situationer som de själva.

? Det naturliga mötet med andra människor har varit oerhört viktigt för dem. De betonar det mer än den hjälp de eventuellt har fått av psykiatriker, psykologer och andra professionella vårdgivare, säger Arne Rehnsfeldt, som lett studien

Han är sjuksköterska och professor i vårdvetenskap vid högskolan i Stord/Haugesund i Norge samt forskningsledare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet i Stockholm.

Arne Rehnsfeldt berättar att forskargruppen nu håller på att utveckla en modell som ska kunna användas för att folkbilda människor i hur de ska ta hand om varandra efter traumatiska händelser. Med utgångspunkt i traumavårdens ABC-modell har de valt att kalla sin modell för DEF – Det Existentiella Förbandet.

Vill hjälpa på längre sikt

? Den katastrofforskning som finns i dag är väldigt inriktad på det kortsiktiga vårdandet medan vi ser att det också finns ett behov av att på ett djupare plan förstå och hjälpa människor på längre sikt.

En sak har som har slagit Arne Rehnsfeldt är vad intervjuerna i sig har betytt för de personer som har deltagit i studien.

? Frågorna i sig lindrar, när de får berätta sina historier utan att bli avbrutna. Här tror jag att vården har någonting att lära. Många i vården anser att de inte har tid men det kan även handla om inställningen hos personalen. I dag vittnar patienter om att man är mer intresserad av deras symtom än av människan bakom.

Den vetenskapliga artikeln ? The immediate lived experience of the 2004 tsunami disaster by Swedish tourists ? finns publicerad online i Journal of Advanced Nursing.