Utredning ska ge oss ett värdigare åldrande

Utredning ska ge oss ett värdigare åldrande
Sarah Wägnert berättade om det som hände på Polhemsgården för tio år sedan. Foto: Jan Thomasson

Ett värdigare liv för oss alla när vi blir äldre - det är syftet med en utredning om en värdegrundsgaranti som regeringen nyligen har tillsatt. I går diskuterades den i Vårdförbundets hus i Visby under Almedalsveckan.

Debatten inleddes med att Sarah Wägnert (bilden) berättade om det som hände för ett tiotal år sedan; hur hon som undersköterska slog larm om missförhållandena på äldreboendet Polhemsgården i Solna. Reaktionerna blev häftiga och hennes agerande ledde till lagen Lex Sarah. Den innebär att alla som arbetar inom omsorgen är skyldig att anmäla missförhållanden.

På en fråga från debattledaren Lars Adaktusson sade hon att hon trodde att situationen inom äldreomsorgen i dag är bättre än då, men att det fortfarande finns dålig vård på en del håll. Och att kraven inför framtiden är stora.

– Största problemet i framtiden är rekryteringen av kompetent personal, menade hon.

”Utredningen bra”

Hon tyckte att tillsättningen av den nya utredningen, värdighetsutredningen, är bra. Tillsättningen har gjorts av äldre- och omsorgsminister Maria Larsson (kd) som också deltog i debatten. Hon sa att det faktum att sju av tio svenskar enligt en undersökning är rädda för att bli gamla är ett underkännande av Sverige som välfärdsland.

– Jag tror utredningen kommer att få en avgörande betydelse för tilliten till äldreomsorgen, sa hon.

Utredare är Thorbjörn Larsson, direktor på Ersta diakoni. Han ansåg att det finns dålig vård i dag. Ett problem är att man ser den som en produkt och att det är svårt för den enskilde att hitta något som passar just henne eller honom. Han sa också att vi inom äldreomsorgen sätter krav på en miniminivå. Till exempel att målet är att få vara hel, ren och mätt.

Förskolan ett föredöme

– Så skulle vi aldrig göra när det till exempel gäller förskolan. Den sköts av välutbildad personal på platser som är väl genomtänkta. Man har ett individuellt tänkande för varje barn, har ett samarbete med föräldrarna och även speciell anpassning om ett barn behöver det. Dessutom finns det en idé om stimulans och avslutning. Där skulle man aldrig tänka på vare sig nivåer eller miniminivåer. Jag tycker att förskolan är ett föredöme för äldreomsorgen, sa han.

Och, sa han, vi kommer aldrig att nöja oss med minimibegränsningar, vi kommer att kräva ett anständigt liv med större innehåll.

Anders Milton, som här representerade sin gamla arbetsplats Röda Korset, höll med.

– Men skillnaden är att barnen har någon som ser till deras bästa, föräldrarna. Det finns också en mångfald av aktörer och konkurrens skapar kvalitet. Dessutom har samhället prioriterat barnomsorgen, sa han.

Ett problem, menade Maria Larsson, är att det inte finns någon helhetsbild om hur det ser ut i landet. Hon vill därför ha ett kvalitetssäkerhetssystem som mäter det hon kallade mjukvaran.

– Vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att titta på det, sa hon.

Har vi råd?

Svenskt näringslivs vice VD Annika Landius tyckte att idén med en värdighetsgaranti är bra. Hon varnade dock för vad det skulle kosta. Vi kommer i framtiden, på grund av låga födelsetal, att ha samma arbetskraftssituation som i dag. Samtidigt kommer antalet gamla att öka mycket. Det gäller att ha en tillväxt och ekonomi som klarar det, inte bara i dag utan även i framtiden, sa hon.

Annika Landius var kritisk till utredningsdirektiven. Hon tyckte att det fanns för litet nationell styrning. Hon ville också ha sanktionsmöjligheter och ett nationellt kvalitetsindex. Christer Engelhardt, socialdemokratisk riksdagsman och ledamot i riksdagens socialutskott, var inne på samma linje, att Maria Larssons direktiv överlåter för mycket på det kommunala självbestämmandet och för litet på central styrning.

Det handlar också om att ändra attityderna, att ta hänsyn till varje individs behov och att se de äldre i centrum. Thorbjörn Larsson tog upp ett exempel på hur äldre uppfattar situationen i dag.

– Jag har träffat en åldring som sa: ”Vi bor på personalens arbetsplats”. Så får det inte vara, vi måste ha ett paradigmskifte och vända synen 180 grader, sa han.

”Så här vill jag ha det”

På slutet fick deltagarna svara på frågan ”När jag blir gammal, då…”

Christer Engelhardt: Jag vill bo kvar så länge som möjligt hemma där jag känner trygghet. När det inte längre går ska jag få en plats i särskilt boende relativt snabbt. Jag vill vara med i planerandet och innan jag blir dement kunna pränta ner vad som är viktigt för mig.

Anders Milton: Om jag inte kan bo hemma vill jag bo i en miljö som styrs av värderingar och kunna umgås med familj och vänner i närmiljön.

Annika Landius: Jag vill ha planerat min ålderdom, vara trygg. Barnen ska kunna besöka mig och jag vill kunna köpa till något extra som jag vill ha.

Thorbjörn Larsson: Jag vill ha en äldreomsorg där de förstår mina behov och intressen. Och med en kompetent personal.

Maria Larsson: Jag hoppas att det här tankeskiftet är genomfört och att jag behandlas med respekt och att man frågar efter mina erfarenheter. Jag vill ha nära till mina kära och kan tänka mig en mellanform, ett kollektiv. Dessutom hoppas jag få hjälp av tekniken, en medinpåminnare som piper när jag ska ta min medicin. Och att jag får avsluta mitt liv under värdiga former, med möjlighet att ta avsked av familj och vänner.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida