”Jag vill veta vem som bär ansvaret”

Bengt-Åke Leander har vänt sig till polis, åklagare och Social­styrelsen för att få klarhet i vem som bär ansvaret för att hans hustru Ingrid dog på sjukhuset.

3 januari 2012

Att en så banal händelse skulle få så fruktansvärda konsekvenser kunde ingen ana. Ingrid Stern skulle ta bort nätet från en julskinka, slant med kniven och skar sig mellan tummen och pekfingret på vänster hand. Hon tvättade såret och satte på ett plåster.

När handen börjar värka några dagar senare åker Ingrid med sin make Bengt-Åke in till akuten i Lund. Natten innan har hon kräkts och haft diarré en gång. Hon har dessutom ramlat och slagit i den skadade handen.

På akuten läggs hon på isoleringsrum eftersom man misstänker magsjuka. Sedan går det mesta fel. Provsvar missas, övervakningsutrustning finns inte, vitalparametrar kontrolleras inte, viktig information förmedlas inte mellan läkare, ansvarsfördelning följs inte, omprioritering görs för sent och ingen tänker att det kan handla om sepsis, blodförgiftning, trots att Ingrid hela tiden blir sämre.

Mitt i allt det här finns Ingrids make, Bengt-Åke. De gifte sig 2000 och hade träffats fyra år tidigare. Det lyser om honom när han berättar om Ingrid och visar bilder ur fotoalbumet. De var nyblivna pensionärer och hade många planer för vad de skulle göra tillsammans nu när det fanns tid.

I dag har han flyttat från deras hus till en lägenhet i Malmö och börjar sakta kunna bearbeta det som hänt. Men han kan fortfarande inte begripa att så mycket kunde gå så fel. Och att ingen ställs till svars.

— Det allvarligaste är att jag och Ingrids barn inte fick veta att hennes tillstånd kunde vara livshotande ens när de hade ställt rätt diagnos efter flera timmar. De sa att jag kunde åka hem på kvällen. Sedan ringde de halvfyra nästa morgon, men då var det för sent. Ingrid var redan död när jag kom till sjukhuset och vi var inte där när hon gick bort.

Bengt-Åke har noggrant skrivit ner hur han upplevde hela händelseförloppet. Han har haft mejlkontakt med ansvariga chefer på sjukhuset och även ett par möten. Han har fått information om händelseanalysen och hur sjukhuset arbetar med att ändra rutiner och arbetssätt för att något liknande inte ska kunna hända igen. Han säger också att han har fått en ursäkt.

— Men det känns inte som att någon verkligen tar på sig ansvaret och säger: ”Vi har gjort fel”.

Därför har Bengt-Åke både gjort en egen anmälan till Socialstyrelsen och en polisanmälan. Socialstyrelsen har svarat att det personliga straff som finns är indragning av legitimation, men att det inte var aktuellt i det här fallet. Myndigheten säger också att de riktat skarp kritik mot sjukhuset och att flera åtgärder har vidtagits för att det inte ska hända igen. Polis och åklagare har lagt ner förundersökningen med hänvisning till att Socialstyrelsen har prövat ärendet och inte funnit att någon enskild person är ansvarig för Ingrids bortgång. Bengt-Åke har överklagat besluten.

Bengt-Åke är inte aggressiv eller hatisk, utan berättar lugnt och sansat, om än med mycket sorg, om den tragiska händelse som så brutalt förändrade hans liv.

— Jag är inte ute efter att någon ska straffas egentligen, men det hade hjälpt om någon i alla fall hade tagit på sig ett personligt ansvar. Men när jag inte får de svar jag vill ha så blir jag ju mer upprörd och vill att någon ställs till svars och får ett straff.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida