Överstimulerades – livmodern brast
Ivo kritiserar en barnmorska och en läkare för att inte ha omprövat riskerna vid en utdragen förlossning och för missar i övervakningen och kontrollen av sin patient.
Kvinnan hade tidigare förlösts med akut kejsarsnitt. Den här gången skadades hon så svårt under förlossningen att hon behövde operera urinblåsan och ta bort hela livmodern.
När kvinnan kom till förlossningen mitt i natten riskbedömdes hon som gul, på grund av det tidigare snittet och ett avvikande CTG som snabbt normaliserades.
Eftersom hon inte var i aktivt värkarbete flyttades hon till BB för att vila. Men på eftermiddagen kom hon tillbaka till förlossningen.
Mer och mer ont
Vid 21-tiden på kvällen gjordes en ny riskbedömning. Patienten hade mer och mer ont och fick därför en EDA (epidural). Strax före midnatt samrådde barnmorskan med läkaren och kom fram till att ge kvinnan oxytocin på grund av långsam progress.
Vad som händer under natten framgår inte av journalen. Först vid 4-tiden på morgonen skriver läkaren att infusionen pausats på grund av låg puls hos fostret. Kvinnan har då ont högt upp i buken, trots värkpaus.
Men CTG-kurvan normaliseras och patienten klagar inte längre på smärta – enligt läkaren och barnmorskan. Efter att patienten kräkts verkar smärtan ha lagt sig, står det i journalen. Halv fem har infusionen återupptagits och läkaren bedömer att det behöver höjas, men försiktigt, eftersom värkarna är svaga. Halv åtta på morgonen föds barnet.
Flera allvarliga missar
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, kritiserar läkaren och barnmorskan för att inte ha gjort någon ny riskbedömning senare på kvällen och under natten, vilket hade kunnat öka medvetenheten om riskerna. En tydlig vårdplanering för förlossningen saknades.
Ivo bedömer också att läkaren och barnmorskan brustit i övervakningen av patienten, eftersom de inte upptäckte att värkarbetet överstimulerades. Riskfaktorer för uterusruptur är bland annat tidigare kejsarsnitt och värkstimulering med oxytocin.
En granskning av CTG-kurvan visar att det efter midnatt funnits tydliga tecken på perioder av överaktivt värkarbete. Barnmorskan och läkaren kritiseras också för att inte ha fört tillräckliga journalanteckningar.
Vårdgivaren kritiseras för att inte ha sett till att verksamhetens personal arbetat enligt verksamhetens fastställda rutiner och processer, exempelvis kring hur oxytocin ska ges.
Fruktansvärd smärta
Läkaren skriver i ett yttrande att hon var väl medveten om riskerna för uterusruptur i fall där patienter tidigare förlösts med kejsarsnitt, i kombination med värkstimulerande dropp och epidural. Men att svårigheten i det här fallet hade varit att tolka kvinnans symptom.
Barnmorskan skriver att hon inte vet hur hon och läkaren kunde missa överstimuleringen, att det kan ha berott på nya CTG-apparater och att kurvorna var svåra att få upp inne på salarna. Hon misstänkte uterusruptur på natten, men bedömde likt läkaren att kvinnans smärta försvann och släppte då den misstanken.
Kvinnan själv skriver i sin anmälan att hon skrek och grät och hade fruktansvärt ont under förlossningen. Hon beskriver det som en konstant brännande smärta i det gamla ärret från det tidigare kejsarsnittet. Hon tycker inte att barnmorskan tog hennes smärta på allvar.
Ord mot ord
Ivo skriver att det inte finns förutsättningar att utreda omständigheterna kring patientens smärta eftersom ”ord står mot ord”. Men myndigheten vill ändå göra vårdgivaren uppmärksam på skyldigheten enligt 6 kap. 1 § PSL att utforma och genomföra vården i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt, skriver Ivo.
Dagen efter förlossningen upptäcktes skadorna på kvinnans urinblåsa. I samband med operationen av den upptäcktes den omfattande skadan på livmodern, som fick opereras bort helt. Hemma drabbades kvinnan av infektioner och blev inlagd på sjukhus. Hon skriver att hon nu lever med oron över att urinblåsan ska överbelastas och spricka igen och sorgen över att inte kunna skaffa fler barn.
Diarienummer hos Ivo: 8.2.1-32883/2019-33