Så ska vården rädda fler som drabbas av sepsis
Sepsisvården i Sverige är ojämlik på flera sätt, och en del av den behandling som ges har svag evidens. Men nu införs ett standardiserat vårdförlopp med förhoppning om att fler ska räddas. Läs sista delen av Vårdfokus granskning.
Vårdfokus har tidigare publicerat unik statistik som visar att minst 4 000 personer i Sverige dör varje år till följd av sepsis. Antalet registrerade dödsfall har ökat kraftigt sedan år 2000, vilket sannolikt beror på att vården är bättre på att ange sepsis som diagnos och dödsorsak. Men också på att fler faktiskt dött i sepsis i och med en äldre befolkning med mer samsjuklighet.
Sepsis drabbar cirka 60 000 svenskar varje år, vilket är fler än de fyra vanligaste cancerformerna tillsammans. Ändå är kunskapen om sjukdomen låg, både bland allmänhet och vårdpersonal. I dagsläget får cancerforskningen 25 gånger mer än sepsisforskningen i anslag.
Lyckat snabbspår för sepsis
De senaste tio åren har vården förändrats på många sätt, bland annat har så kallade sepsislarm införts på flera håll. Region Skåne har kommit längst i det arbetet — samtliga tio akutsjukhus har larmrutiner sedan 2016.
Införandet i Skåne har till stor del riggats av två eldsjälar: Mari Rosenqvist, infektionsläkare och forskare, och Maria Bengtsson-Toni, forskningssjuksköterska och regionövergripande sepsissjuksköterska. De visar oss runt på akutmottagningen i Malmö och förklarar hur det fungerar.
Ofta börjar det med att ambulanspersonal hämtar en patient med avvikande vitalparametrar och misstänkt infektion. De förvarnar akutmottagningen där läkare, sjuksköterskor och undersköterskor gör sig redo. Arbetet är teambaserat och multidisciplinärt, på många sätt liknande traumavården.
— Redan innan ambulansen kommer vet vi mycket om patienten. Vi har fördelat rollerna och står redo på våra fasta positioner. Tidigare kunde man bli stående ute på akutrummet utan att komma till skott. Nu fattar vi beslut snabbare, säger Maria Bengtsson-Toni.
Kunskapen har höjts
Inom en timme ger de patienten syrgas och två grova infarter sätts för vätskebehandling. Därefter tar de blodprover och laktat för att bland annat se hur organen och koagulationsapparaten fungerar, följt av odlingar från blodet och exempelvis sår och näsan.
I Skåne har man ända sedan 2012, då det första sepsislarmet infördes, betonat vikten av tidig infektionsläkarbedömning för att optimera utredning, behandling och monitorering. Infektionsläkaren står med på akutmottagningen och värderar behovet av antibiotika. Ibland sätts bredspektrum in först för att sedan korrigeras när labbproverna och odlingssvar anländer.
I en pilotstudie från 2017, där Mari Rosenqvist var första författare, påvisades flera förbättringar efter inrättande av sepsislarm i Malmö. Det var större följsamhet till riktlinjerna, vårdtiden minskade från nio till sju dagar och andelen som fick antibiotika inom en timme ökade från 22 till 90 procent.
— Vi uppmärksammar och pratar om sepsis på ett helt annat sätt. Kunskapen har höjts och spritts bland vårdpersonalen — vilket kan vara livsavgörande i många fall, säger Maria Bengtsson-Toni.
Stora geografiska skillnader
Om sepsisvården i Skåne tycks vara relativt jämlik, går det knappast att säga samma sak om vården på riksnivå. Det visar Vårdfokus granskning. Samtliga regioner förutom Kalmar uppger att de har någon form av sepsislarm eller kedja av rutiner. Men vid närmare betraktelse visar det sig att skillnaderna är stora.
Det handlar om hur ofta personal utbildas, var i vården larmet kan dras och i vilken grad rätt kompetens står redo med utrustning på akuten. På flera håll finns infektionsläkare bara att tillgå via telefon, eller inte alls vissa tider.
”Utnyttjandegraden av sepsislarmen är tyvärr låg, troligen beroende på att infektionsläkare bara finns på plats dagtid vardagar”, svarar Region Norrbotten i Vårdfokus enkät.
Ojämlikheten visar sig främst i att sepsislarmen bara finns på ett eller ett fåtal av sjukhusen i respektive region. Det kan i vissa fall innebära att en del patienter får längre tid till behandling och därmed löper större risk att dö.
Ifrågasättande av sepsislarm
I Västra Götaland finns olika sorters sepsislarm på flera av sjukhusen. Men inte på regionens största, Sahlgrenska universitetssjukhuset, som istället satsat på utbildningsinsatser, att ta fram rutiner och att stärka infektionsklinikens konsultverksamhet. Sahlgrenska anser att det hittills funnits ett allt för svagt vetenskapligt underlag vad gäller nytta och optimal utformning av sepsislarm.
”Aktuella data från Storbritannien och USA visar på en förhållandevis begränsad nytta tillsammans med en hög resursåtgång och tecken på utbredd larmtrötthet. Till stor del tycks detta kunna förklaras av alltför liberala och härigenom ospecifika larmkriterier men det finns även växande evidens för att de medicinska interventioner som kopplas till sepsislarm inte medför den nytta i form av minskad mortalitet som man tidigare har antagit”, skriver Sahlgrenska i sitt enkätsvar.
Och mycket riktigt är det inte självklart att larmrutiner bara är av godo. Dagens sepsisvård vilar till mångt och mycket på Riversstudien som genomfördes i USA i början av 2000-talet. Den jämförde patienter som fick den tidens standardbehandling – vilket var mycket av att lappa och laga efter läge – med patienter som snabbt fick en rad insatser. I den senare gruppen var dödligheten klart lägre.
”Vi vet nästan ingenting”
Ända sedan dess, och framför allt på sistone, har vården jobbat efter tydliga och mätbara mål. Det handlar bland annat om att alla med misstänkt bakteriell sepsis ska få antibiotika inom en timme och att alla patienter ska få en viss mängd vätska. Flera regioner i Sverige stoltserar med att de uppnått just detta, och i USA kan sjukhus få betala en straffavgift om de inte ger antibiotika inom en timme.
Men nya studier har visat att det bara är de svårast sjuka, de med septisk chock och vissa andra allvarliga infektionsdiagnoser, som behöver antibiotika inom en timme. I övriga fall finns det mer tid till att överväga antibiotikaval, för att inte i onödan orsaka biverkningar och resistensutveckling.
I dag vet man även att vätsketillförseln måste anpassas efter den enskilda patienten, stora mängder är inte alltid bra.
– Vi har lärt oss mycket de senaste åren, men fortfarande vet vi nästan ingenting. Inte ens vilken behandling som är bäst. Det är ganska hemskt, säger Adam Linder, infektionsläkare, docent vid Lunds universitet och grundare av Sepsisfonden som arbetar för ökad kunskap om sjukdomen.
Har gjort nytta
Frågan är hur mycket mer vården kan göra. I en amerikansk studie, där 300 patienter som dött av sepsis ingick, konstaterades att endast 12 procent hade kunnat räddas. Resten var alltför gamla och sköra. Och i en ny studie av Mari Rosenqvist och Maria Bengtsson-Toni, där sepsislarmen i Skåne följts upp, ses bara en svag, icke-signifikant, mortalitetsminskning för i första hand de svårast sjuka.
Men resultaten från Skåne är främst positiva. Sepsislarmet har bidragit till att rädda människor, patienterna identifieras tidigare, vårdtiderna fortsätter att kortas, blododlingar och laktat tas i högre utsträckning och korrekt typ av antibiotika ges oftare än förut, mycket tack vare att infektionsläkare involveras tidigt.
Slutsatsen är att vården behöver hitta metoder för att identifiera sepsispatienter, i synnerhet de svårast sjuka, och se till att de snabbt kommer till rätt kompetens och får individualiserad behandling. Svårigheten är att det saknas snabbtest. Vårdpersonal får i dagsläget gå på allmäntillståndet, patienthistoriken och den egna erfarenheten.
Nystart för sepsisvården
Lärdomarna från Skåne har tagits tillvara i det standardiserade vårdförloppet som ska införas i Sverige under 2020. Ansvarig är Kristoffer Strålin, forskare och överläkare inom infektion på Karolinska universitetssjukhuset. Hans förhoppning är att sepsisvården ska bli mer jämlik, effektiv och av bättre kvalitet – och att fler ska klara sig.
– Men vi ska inte stirra oss blinda på mortalitetssiffror. I dag vet vi att många som överlever får svåra efterverkningar under lång tid, som ångest, sömnproblem och dåligt minne. De kanske inte kan jobba som förut och måste konsumera mycket vård. Med tidiga insatser tror vi att deras prognos blir bättre. Samtidigt har vi ofta missat att informera patienter om att de haft sepsis och att följa upp patienterna efteråt. Det vill vi bli bättre på, säger Kristoffer Strålin.
Målen med vårdförloppet är att en större andel patienter med sepsis ska:
- upptäckas tidigt och få adekvat undersökning, behandling och monitorering. Det kommer sannolikt leda till att morbiditeten och eventuellt också mortaliteten i patientgruppen minskar
- få en korrekt sepsisdiagnos
- få adekvat information och uppföljning.
Läs remissversionen av förslaget till nytt standardiserat vårdförlopp för sepsis här.