”Vården skulle behöva visselombud”

”Vården skulle behöva visselombud”
"Vården skulle behöva visselombud", säger sjuksköterskan Kerstin Lundgren, årets visslare 2010. Foto: Johan Främst

Röda korset har infört en anonym ”visselkanal” för sina anställda, för att fler ska våga slå larm om missförhållanden. Initiativet är bra, men vad som behövs i vården är framför allt större öppenhet, säger Kerstin Lundgren, sjuksköterska från Falköping som fått utmärkelsen årets visslare.

28 januari 2011

Att spåra offentliganställda som tipsat medierna om missförhållanden är olagligt. Ingen får drabbas av repressalier eller behandlas illa för att hon eller han slagit larm. Ändå är det här precis vad som händer på många arbetsplatser.

För privatanställda kan det vara ännu svårare att larma om oegentligheter eftersom arbetstagare inom privata företag har en lagstadgad lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren.

Anonym visselkanal

Röda korset vill att anställda ska våga slå larm och har därför skapat en anonym ”visselkanal”. Via mejl eller telefon kan personalen kontakta en extern revisionsbyrå, som sedan skickar informationen vidare till ledningen utan att namnge avsändaren.

Skulle det här behövas i vården? Idén är intressant, men risken är att en sådan funktion också motverkar öppenhet och blåser under rädsla för att säga ifrån, säger sjuksköterskan Kerstin Lundgren från Falköping som själv kände sig tvungen att sluta på sin gamla arbetsplats efter att ha visslat om brister i vården.

Med en anonym visselkanal stöttar man inte dem som vill vara starka och säga ifrån, säger hon. Istället behövs förebilder, någon som kan stötta och ge råd.

Borde ses som något positivt

– Jag skulle hellre se att man hade visselombud på arbetsplatserna, någon som tidigare visslat som man kan vända sig till. Det händer hela tiden i vården att man gör misstag och fel och det borde ses som något positivt att man vågar säga ifrån.

Vem som skulle ta initiativ till visselombud på arbetsplatserna är hon osäker på, kanske facket, de anställda själva eller arbetsledningen. Ytterst är det ändå cheferna som har ansvaret för att skapa en trygg och öppen kultur på arbetsplatsen, säger Kerstin Lundgren.

Hur ser det ut på din arbetsplats? Vågar du säga vad du tycker? Diskutera frågan genom att kommentera artikeln här nedan!

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida