INLEDAREN
»Oviss framtid efter vårdval« är rubriken på vårt stora artikelblock om vårdvals-reformen. Tydligare kan det inte sägas. Politikerna experimenterar med vården.
På vårdcentralen i Saltsjöbaden förlorade man var tredje patient på några månader. »Nu går det bara att planera för en eller två månader i taget. Förutsättningarna ändras dag för dag«, säger vårdcentralschefen (sidan 26).
Vårdvalsreformen har en stark ideologisk styrning som visar sig tydligast i Stockholm. Det är marknadsanpassning som gäller och med den fria etablering och ersättning per besök som införts har konsekvenserna redan blivit omfattande.
Förutsåg politikerna att resurserna för vårdcentralerna i socialt utsatta områden skulle minska så som de gjort? Att de nya vårdenheterna huvudsakligen skulle etableras i välbeställda områden?
I vår intervju med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfelt (sidan 22) uttrycker hon att vårdvalsreformen inte är färdig, att den ska utvärderas och anpassas och att hon tror att orsaken till att nya mottagningar etableras i innerstaden beror på att många vill gå till en vårdcentral nära sin arbetsplats.
Det är nog ingen som vill ha tillbaka tiden när man »hörde till« en vårdcentral och inte kunde gå någon annanstans. Valfrihet är positivt men de ansvariga politikerna måste ta vara på den kunskap som finns och se att vårdval också skapar nya problem.
Marknadstänkandet har sina tydliga begränsningar. Privata företag med vinstintresse har självklart som mål att öka vinsten. Det går inte alltid ihop med samhällsintresset.
I en artikel i Läkartidningen (nummer 28-29) går hälsoekonomen Anders Anell igenom de vårdvalsförsök som redan har genomförts. Det är slående att läsa hans beskrivning av hur många sätt ersättningssystemen kan utnyttjas på, inte för största patientnytta, utan för största möjliga vinst för vårdgivaren.
Detta är naturligtvis något som politikerna måste ta i beräkningen när nya system lanseras. Marknaden kan inte lösa allt. I en demokrati ska beslutsfattarna se till att alla medborgare har lika rätt till vård, även de med svag förmåga att välja.
Stockholm har drivit marknadstänkandet längst. Men även i regeringens direktiv till den statliga utredningen om vårdval är det direktivet om fri etablering som har fått styra.
Vården är komplicerad, med mångfacetterade problem. Att experimentera med starkt ideologiskt färgade lösningar ger en osäkerhet och ryckighet både för patienter och för personal.
Renodlade marknadslösningar gynnar de starka i samhället. Beslutsfattarna borde göra en betydligt mer djupgående analys och ta hänsyn till de prioriteringsbeslut som finns för vården innan nya modeller lanseras.