Kan införas snabbt

En statlig utredning som pågår har kommit fram till att systemet med vårdval bör införas i hela Sverige. Och snabbt ska det gå, visar delbetänkandet

29 augusti 2008

Det ska alltså bli vars och ens rätt att välja vårdgivare i primärvården. Det här är faktorerna som ska göra det möjligt:

  • Fri etableringsrätt.
  • Pengarna följer patienten. Alla – privata och offentliga – vårdgivare som uppfyller landstingens krav får ersättning.
  • Snabbt genomförande, ska vara klart senast under nästa år.

Förslaget följer strikt de direktiv som utredaren Toivo Heinsoo har fått.

– Regeringen var väldigt precis på den punkten, så där har jag som utredare inte haft något eget val. Däremot finns det ju olika sätt att genomföra vårdvalet, säger Toivo Heinsoo till Vårdfacket.

Själva grundidén med vårdval har stora fördelar, anser han. Genom sina val blir patienten en stark aktör som kan styra hur resurserna fördelas mellan olika vårdgivare och därmed också påverka vårdens kvalitet.

Hur systemet sedan konkret utformas ska vara upp till respektive landsting/region. De modeller som redan är i bruk – Halland, Västmanland och Stockholm – skiljer sig åt en hel del. Skillnaderna gäller sådant som uppdragets utformning, vad som krävs för att få auktorisation och inte minst ersättningssystemets utformning.

Toivo Heinsoo ser ingen nackdel i att olika system till en början existerar parallellt, men han höjer också ett varningens finger för att det kan bli alltför stora skillnader. Därför måste systemen utvärderas efter en tid och frågan prövas om det behövs en nationellt enhetlig reglering av vårdvalet.

– Personligen ser jag stora fördelar med ett enhetligt system för hela landet. Då vet man att samma regler gäller var man än bor eller vart man än flyttar, säger han.

Systemen med vårdval och fri etableringsrätt har mött en hel del kritik. De sägs leda till en vård där det är efterfrågan snarare än behoven som styr. Prestationsinriktade ersättningssystem byggda på antalet besök anses uppmuntra etablering i välbeställda tätorter och missgynna »vårdtunga« områden och glesbygd.

Toivo Heinsoo ser detta som »respektabla, men hanterbara invändningar«.

– Det finns berättigade farhågor, men de har egentligen inte med själva vårdvalet att göra. Dessa problem finns där oavsett vilken organisationsform man väljer. Bästa sättet att möta dem är en ökad dialog mellan vårdens aktörer och patienterna, säger han.

Hur undviker man att det blir en sned­etablering till förmån för »friska« områden på bekostnad av dem med stor vårdtyngd?

– Man kan laborera med målbeskrivningar eller tilläggsersättningar av olika karaktär. Men utredningen lägger sig inte i hur ersättningssystemen utformas. Om det visar sig att farhågorna besannas måste man kanske införa ett nationellt system.

En annan risk med vårdvalsystemet är att det förebyggande arbetet kommer i skymundan. Toivo Heinsoo håller med om att det folkhälsoinriktade arbetet kan bli lidande. Å andra sidan är han tveksam till hur väl det fungerar i hittillsvarande system. Och återigen – det är upp till landstingen att formulera uppdraget så att det blir attraktivt att upphandla även förebyggande arbete.

En sannolik effekt av vårdvalsreformen är att antalet vårdgivare kommer att öka. Därmed ökar konkurrensen. Frågan är om det också kommer att leda till en totalt sett ökad vårdkonsumtion eller om det går ut över befintliga offentliga eller andra vårdinrättningar.

– Jag tror att det kan bli en relativt stor ökning. Avsikten är att det ska bli en överströmning från sluten till öppenvård och en ökad tillgänglighet i primärvården. Inledningsvis kommer säkert antalet privata vårdgivare att öka.

Toivo Heinsoo välkomnar en ökad konkurrens och hoppas att den ska leda till bättre vårdkvalitet. Men han konstaterar också att vårdens aktörer inte har någon större »konkurrensberedskap«.

– Den annonsering som förekommer är väldigt försiktig och redovisar nästan bara tider för öppethållande. Man skulle kunna tänka sig kraftigare marknadsföring om vad vårdgivaren är bra på, säger han.

Att etableringsrätten totalt sett kommer att leda till fler arbetstillfällen inom vården är Toivo Heinsoo tveksam till. Däremot ser han det som en ökad möjlighet för sjuksköterskor och andra grupper att söka sig till nya arbetsgivare och andra arbetsvillkor.

– Det tror jag är bra. Många tycker att dagens system är stelt och skillnaderna i arbetsvillkor är väldigt små i dag, säger han.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida