Patienter lider under storhelger

Gangrän i tarmen ligger och gror i en vecka innan någon gör något åt det. Sjukvården under storhelger är i stort sett obefintlig.

Vad händer på sjuk-husavdelningar under påsk eller annan storhelg? Av egen erfarenhet kan jag säga: ingenting. Patienterna är fortfarande sjuka eller blir sjukare, men inget åtgärdas eller undersöks. Det gällande temat är: om det inte är akut får vi se efter påskhelgen.

Vem tar ansvar för att patienterna verkligen får bra vård och de undersökningar som krävs för rätt diagnostik? Sjuksköterskorna jobbar underbemannade, men tar upp sina observationer under ronden. Patienternas problem kvarstår dag efter dag, utan undersökning eller åtgärder.

Inklämt tarmbråck post-operativt som orsakat gangrän har legat och grott hos en patient i en vecka utan varken datortomografi eller passageröntgen. Patienten kräks vid upprepade tillfällen, tempar 38 mer eller mindre konstant och mår (självklart) inte bra. Inga gaser går, sparsamma tarmljud hörs. Patienten är initialt mycket palpations-öm , vilket tolkas som ett hematom. Ordinationen är att prova att äta, samt primperan för att sätta igång magen. V-sond vid behov.

När den olidliga helgen äntligen är slut görs en dt och problemet uppmärksammas. Patienten får akut åka tillbaka in på operationsbordet och ta bort den delen av tarmen som nu är död. Tack och lov klarar sig patienten bra, återhämtar sig postoperativt och får till slut åka hem efter en och halv veckas kämpande. Vårdlidande? I allra högsta grad. Lex Maria kandidat? Absolut. Sådan är vardagen under påsken.

Är detta rimlig sjukvård? Kan det på något sätt kallas bra sjukvård? Den är bra så länge vi slipper vara sjuka, och framför allt inte under en storhelg. Nu är det dags för förändring, Sverige! Sjukdomar, skador och komplikationer tar inte ledigt, även om vi vill göra det.

TEXT: – Malin McElwain
sjuksköterska på Sunderby sjukhus