Personligt Anna Stålhammar

Ålder: 47 årFamilj: man och tre barnKarriär: barnmorska, processutvecklare och stabschefTycker om: att dansaAvskyr: kyla, skulle helst bo i KalifornienGör en ledig dag: går en långpromenad med hundarna

Redan när Anna Stålhammar började ringa runt till landets förlossningsavdelningar för att fråga cheferna om vilka rutiner de hade för att förebygga och behandla värk­svaghet började det hända saker. Många visste inte. Man hade inte pratat om det så hennes fråga fungerade som en påminnelse. Flera tyckte att det var bra att hon väckte frågan, och sa att de måste se över sina rutiner.

Några hade inte några nedskrivna riktlinjer, men svarade att »vi gör ju så här och så här…« När hon gick igenom befintlig forskning fick hon bekräftat att man gör olika, »trots att kvinnor ser rätt så lika ut oavsett var de bor«. Den erfarenheten hade hon från den egna arbetsplatsen också, där barnmorskor och läkare kunde göra olika bedömningar. Hon blev därför inte särskilt förvånad över resultatet i studien, som visade att variationerna på kliniker utan skrivna riktlinjer var större än där man hade sådana. Efter 20 år som barnmorska med uppgift att stödja den naturliga förlossningen och gripa in när det behövs, vet hon att det är svårt att bedöma när det handlar om värksvaghet och när värkstimulerande dropp behöver sättas in.

– Det är inte svart eller vitt. Med studien ville jag både väcka debatt och bidra till att det tas fram evidensbaserade riktlinjer, där vi som arbetar kan få stöd i vår bedömning, så att vi verkligen ger en säker vård.

Anna Stålhammars beslut att utbilda sig till barnmorska byggde inte på någon barndomsdröm om yrket. Det handlade om en önskan att efter några år som sjuksköterska fortbilda sig och hitta utvecklingsmöjligheter. Ett självständigt arbete där hon får ha många bollar i luften och möta människor var målet, och det fick hon som barnmorska.

Men nu har hon, om än inte för alltid, lämnat barnmorskeriet och är stabschef på sjukhuset i Varberg med uppdrag att stödja utveckling och ledning. Inte så långsökt eftersom hon även som barnmorska var intresserad av att utveckla och lärde sig att leda i förändring. Med sig därifrån har hon också användbara kunskaper och erfarenhet av att coacha: »Som barnmorska coachar man hela tiden.«

Nu är hon sjukhusövergripande processutvecklare med ett samordnande ansvar för utveckling över gränserna, organisatoriska och professionella. På frågan om det inte är svårt att leda olika yrkeskategorier, är svaret nej. »Visst kan komplikationer uppstå, men det kan det alltid göra.«

För korrespondens: Anna Stålhammar, anna.stalhammar@lthalland.se

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida