Den 35-åriga kvinnan kom på eftermiddagen till förlossningskliniken för att föda sitt andra barn. Hon var i graviditetsvecka 42+1 och vattnet hade gått vid midnatt. Kvinnan hade fått en medicinsk bedömning och klartecken för förlossning vid ABC-klinik och det var också till en sådan hon begett sig.

Värkarbetet skulle inväntas
Mottagande barnmorska kontaktade läkare eftersom ett villkor för att få föda på ABC var att inte ha passerat graviditetsvecka 42. Läkaren ansåg att kvinnan kunde stanna och att spontant värkarbete skulle inväntas.

På kvällen hade 35-åringen enstaka sammandragningar och CTG-kurvan var normal. Fosterljuden avlyssnades två gånger under natten, i övrigt sov mamman. Vid överlämningen på morgonen gjordes en ny CTG-mätning. Den var normal. Tjänstgörande läkare ansåg att mamman kunde stanna på kliniken i väntan på värkarbetet, alltså samma bedömning som läkaren dagen innan gjort.

Mitt på dagen var värkarbetet etablerat och den barnmorska som därefter tog över ansvaret för patienten gjorde två CTG-undersökningar som visade normala kurvor. Klockan fem lade mamman sig i badet. Fosterljuden avlyssnades medan badet pågick.

Nattbarnmorskan började föra partogram. Vid midnatt gjordes en CTG-registrering som barnmorskan bedömde som normal och strax därefter fick mamman krystningsimpulser. Vaginalundersökning visade en i det närmaste fullvidgad modermun, men fosterhuvudet stod vid spinae. Värkstimulerande medel diskuterades.

Halv ett syntes en gravt patologisk CTG-registrering på den intermittenta registreringen. Barnmorskan bedömde värkarna som för svaga för att krysta ut barnet så klockan ett fick mamman förstärkande dropp. Tio minuter senare tillkallades läkare, sugklocka lades och en gravt asfyxisk pojke föddes med Agpar 0/1, 2/5 och 4/10. Han omhändertogs av barnläkare och fick diagnosen ”CP-skada med rörelsearmod. Mentala utvecklingen troligen mindre påverkad.”

Föräldrarna anmälde två barnmorskor till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) för att de inte kallade på doktorn i ett tidigare skede av förlossningen. Kvinnan hade varit länge på kliniken och hävdar att hon inte mådde bra och hade så ont att hon hade svårt att stå.

Dokumentation saknas
Ansvarsnämnden konstaterar att den barnmorska som hade ansvaret på eftermiddagen och kvällen inte har dokumenterat fosterljuden sedan halv fem och att dokumentation saknas helt från klockan fem. Därför går det inte att bedöma om barnet mådde bra då. Ansvarsnämnden ger henne en erinran för att hon brutit mot föreskrifterna i patientjournallagen (1985:562).

Nattbarnmorskan uppgav att hon erbjöd värkstimulerande dropp som patienten avböjde. Patienten hävdar att hon inte uppfattat någon medicinsk anledning till stimulering. Där står ord mot ord, konstaterar nämnden.

En granskning av den CTG-kurva som barnmorskan vid midnatt bedömde var normal innehåller en registrering som visar högre hjärtfrekvens än de tidigare. Barnmorskan borde då ha kompletterat med en skalpelektrod. Från halv ett visar fostret ett gravt patologiskt CTG-mönster helt utan korttidsvariabilitet och modermunnen är så gott som retraherad. Klockan ett kopplas registreringen av och görs endast intermittent med dålig kvalitet. Samtidigt kopplas ett värkstimulerande dropp. Först därefter tillkallas läkaren.

Ansvarsnämnden påpekar att barnmorskan har ett medicinskt ansvar även om förlossningen sker på en ABC-klinik. Nattbarnmorskan har gjort fel genom att låta patienten styra hennes handlande i alltför hög grad och därför avvaktat för länge med att vidta nödvändiga åtgärder. Som förmildrande omständighet anger nämnden att barnmorskan fått ett alltför stort ansvar genom att de läkare som var inblandade godkände avsteg från de kriterier som gäller för ABC och lät mamman stanna trots att hon var överburen och förlossningen fördröjd. 

Hennes disciplinpåföljd stannar därför också vid en erinran.

Beslutet har vunnit laga kraft. (HSAN 2096/95:B5).