Dagens hälso- och sjukvårdshierarki och organisation bygger mycket på normer från 1800-talet. Trots att många regelbundet talat om att det behövs förändringar för att verksamheten ska fungera bättre, har det hänt förhållandevis litet sedan dess. Intresset har varit begränsat, samtidigt som det funnits ett starkt motstånd från olika håll.

– Det är svårt att genomföra radikala reformer när läget är stabilt. Visserligen finns det avdelningschefer och avdelningsföreståndare som åstadkommer mycket i sin lilla värld, men ser man till helheten har det hänt litet. Tydligen behövs det ett ekonomiskt tryck för att något ska hända, säger Margareta Albinsson, ordförande i den lokala avdelningen i Malmöhus och ledamot i Vårdförbundet SHSTFs förbundsstyrelse.

Förändringsdörrar öppnas
Nu är dock läget annorlunda. Bristen på pengar i landsting och kommuner är stor och man tvingas granska minsta detalj i verksamheten för att hitta besparingsmöjligheter. Det öppnar dörrarna för förändringar.

– De omstruktureringar som nedskärningarna tvingar fram gör det möjligt att bryta gamla klinik- och sjukhusgränser. Det finns då möjligheter att skapa nya enheter, typ allvårdsavdelningar, där omvårdnaden kan ges större betydelse än den har i dag. Kanske går det också att skapa vettigare vårdkedjor mellan olika specialiteter, säger Margareta Albinsson.

Den här översynen kan leda till att distriktssköterskorna helt och hållet går över till kommunerna.

– En stor del av folkhälsoarbetet bedrivs i kommunerna och bara en tiondel i landstinget. Kommunerna har också ett större intresse för folkhälsa eftersom det ändå är de som till slut får betala om den är dålig. Om distriktssköterskorna placeras i kommunerna får de större möjligheter att arbeta med folkhälsa och också större utrymme för sin profession, tror hon.

Ett annat område som skulle kunna föras över till kommunerna är BVC, menar hon. Även här skulle Vårdförbundet SHSTFs medlemmar kunna få en större roll än de har i dag. Dessutom, med tanke på att så mycket som rör barnen redan i dag bedrivs i kommunen – skola, barnomsorg, fritids- och ungdoms-verksamhet – skulle det förmodligen kunna ge samordningsvinster och därmed spara pengar.

Margareta Albinsson hoppas också på en annan effekt av den ekonomiska översynen, en ökad insikt om behovet av omvårdnadskompetens.

– Förhoppningen är att politiker och tjänstemän ska inse att omvårdnad kostar pengar. Utredningar visar att omvårdnaden står för en mycket stor del av kostnaderna, inte minst personalkostnader. För att hålla koll på dessa krävs personer i ledningarna med omvårdnadskunskap. Den kunskapen har inte läkarna.

Det hon bland annat tänker på är hur man med ökad information och patientutbildning kan korta vårdtider och minska behovet av återbesök och hur man genom nya omvårdnads-metoder kan förenkla och förkorta rehabiliteringen.

Margareta Albinsson önskar att Skånelandstinget ska bli en föregångare genom att besluta om att omvårdnadskompetens ska finnas på alla ledningsnivåer i landstinget. Eftersom Skånelandstinget är så stort och betydande skulle ett sådant beslut kunna inspirera andra landsting till liknande beslut.

”Se möjligheterna!”
Men förändringarna kommer förstås inte av sig självt. Både Vårdförbundet SHSTF, centralt och lokalt, och de enskilda medlemmarna måste agera; komma med idéer, lägga förslag som alternativ till politikernas och tjänstemännens och sedan slåss för dessa idéer och förslag.

– Det krävs mycket av oss själva, att se möjligheter och att gripa tag i dessa, säger Margareta Albinsson.