Oregelbundna arbetstider, hem, småbarn och långt till närmaste utbildningsort. Det finns gott om snubbeltrådar för sjuksköterskor som funderar på att förkovra sig vid sidan om yrket. När allt mer undervisning läggs ut på det världsomspännande datornätverket Internet blir det förhoppningsvis lite enklare att hoppa på en kurs eller en utbildning. På nätet existerar inte sådana triviala begränsningar som tid och rum.

Numera går det exempelvis att läsa sociologi på Internet. Studenterna, som bor på de mest skilda håll i Sverige  – och i utlandet – behöver inte ens sätta sin fot på universitetet.

– Hittills har det fungerat alldeles utmärkt, säger sjuksköterskan Annika Fridh som bor i Munka Ljungby strax utanför Ängelholm.

Sedan i höstas läser 35 studenter från när och fjärran sociologi på Internet, via Lunds universitet. I Göteborg har startskottet gott för det Virtuella Universitetet. På Mitthögskolan läser studenter från Sverige, Japan och övriga världen affärsengelska – över nätet. Vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm kan studenterna via satellit följa föreläsningar av Stanford-universitetets främsta professorer. Läkarstuderande världen över kan sitta hemma på studentrummen och följa hur olika kirurgiska ingrepp i detalj går till via en amerikansk hemsida på Internet.

Öronmärker pengar
Listan på exempel kan göras längre. Inom flertalet svenska universitet och högskolor planeras eller pågår just nu seriösa försök med att utnyttja den nya informationstekniken, IT, i undervisningen.

De 100 miljoner kronor som statliga Distansutbildnings-kommittén, Dukom, nyligen anslagit till olika IT-distansprojekt har gett utvecklingen skjuts på vägen.

– Inom lärarkåren kommer vi framöver generellt att stå upp och undervisa i betydligt mindre omfattning än i dag. Det troliga är att regeringen före år 2000 öronmärker vissa av de pengar som går till institutionerna för olika typer av IT-utbildningar på distans. Redan inom några år kan uppemot 20 procent av anslagen gå till IT-baserad undervisning, säger lektor Jan Olof Nilsson vid sociologiska institutionen i Lund.

Jan Olof Nilsson sitter med i den nybildade arbetsgrupp inom Lunds universitet vars uppgift är att utarbeta ”ett handlingsprogram för utnyttjandet av modern informationsteknik i universitetets verksamhet”.

Tidigare har många inom universitetens väggar fnyst lite föraktfullt åt det här med distansutbildning. Ränderna från gamla tiders Hermodskurser har varit svåra att tvätta bort.

– Men nu börjar även motståndarna inse att distansutbildningen i dag utgör en spjutspets inom den pedagogiska utvecklingen, säger Jan Olof Nilsson.

Första kursen på Internet
Själv är han kursansvarig för den Internetdistribuerade distanskurs i sociologi som startade i höstas. Det är första gången en allmän grundkurs inom samhällskunskap eller humaniora helt och hållet läggs ut på nätet. Åtminstone i Sverige.

Kursen är på 1–20 poäng. Den sträcker sig över två terminer och ger samma behörighet som den traditionella grundkursen i sociologi. Det planeras redan för att studenterna ska kunna fortsätta upp till 60 poäng.

Alla ”föreläsningar”, diskussioner, inlämning av tentor och kontakter med handledarna sker via Internet; via kursens hemsidor, olika nyhetsgrupper, elektroniska anslagstavlor, elektronisk post och chatkanaler.

Ammar och pluggar
Annika Fridh, 30 år, är sjuksköterska och mor till tre små barn. Yngsta sonen är åtta månader. I normala fall arbetar hon natt på medicinkliniken, Ängelholms sjukhus. Det är ingenting hon tänkt sig att fortsätta med i all evighet. Ett sätt att komma vidare i yrkeskarriären är att komplettera med någonting annat. Exempelvis några poäng i sociologi.

– Eftersom jag fortfarande ammar det yngsta barnet vill jag inte gärna åka iväg på föreläsningar. Därför var en vanlig distanskurs inte aktuell just nu. På Internet kan jag läsa på de tider som passar mig bäst. Oftast blir det på kvällarna när barnen sover och på helgerna när maken är hemma.

– Det passar mig perfekt. Jag tvekade aldrig att hoppa på det här, säger Annika Fridh som på sin höjd använt datorn där hemma som skrivmaskin.

Internet hade hon överhuvudtaget aldrig varit inne på före kursstarten den 2 september.

Faktum är att få av kursdeltagarna har vana att använda Internet. I kurskatalogen poängterades också att datorvana inte var nödvändigt. Liksom att de som hade svårigheter att gå den traditionella grundkursen skulle prioriteras vid antagningen.

Allt som skrivs av kursdeltagarna läggs in i en speciell nyhetsgrupp. Här kan kursdeltagarna diskutera med varandra, lägga in sina uppsatser och tentor, läsa vad de andra skrivit, ge kommentarer och så vidare.

– Den stora skillnaden mot den vanliga kursen är att talet ersätts av text. Det är också en av de stora pedagogiska poängerna med den här utbildningen, säger projektledare Jan Olof Nilsson.

– När telefonen kom fick vi till stora delar ett talande samhälle. Vi slutade skriva brev till varandra. Med den nya informationstekniken har det skrivna ordet fått en ny renässans. I informationssamhället riskerar de som saknar förmåga att utrycka sig i skrift att slås ut.

Allt blir offentligt
Inte nog med att studenterna måste skriva. Allt de gör blir dessutom allmängods. Alla som har tillgång till Internet kan läsa vad deltagarna åstadkommit. På samma sätt kan utomstående ta del av handledarnas omdömen om enskilda elevers arbeten. (Vill däremot någon student prata enskilt med en kurskamrat eller med sin handledare kan hon eller han använda den elektroniska brevlådan.)

– Det kan säkert vara hämmande för en del. Å andra sidan upplever många det som obehagligt att behöva stå upp och tala inför andra, säger Jan Olof Nilsson som medvetet gjort systemet öppet.

– Offentligheten gör att studenterna tvingas inta ungefär samma förhållningssätt som när man skriver en vetenskaplig artikel. De måste anstränga sig mer än på en vanlig kurs. De skriver inte bara för sina handledare utan också för en massa andra människor, säger Jan Olof  Nilsson.

– Det vi förlorar är den fysiska kontakten och allt vad det för med sig i form av sociala relationer. I gengäld vinner vi förhoppningsvis någonting i skrivandet.

Även om studenterna inte fysiskt träffar varandra och/eller handledarna så tror Jan Olof Nilsson inte att detta påverkar de personliga relationerna. Snarare tvärtom.

– Faktum är att jag aldrig haft så nära kontakt med studenterna som jag hittills har haft på den här kursen.

Annika Fridh är av samma åsikt.

– Det är väldigt lätt att få tag på handledarna via E-post. Är det något jag undrar får jag oftast svar snabbt.