Sjuksköterskor ska inte ställa medicinska diagnoser, skrev hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) i ett beslut i januari förra året. Ärendet (se Vårdfacket 4/96 sidan 40) handlade om ett en månad gammalt barn som omhändertagits för samhällsvård sedan sjuksköterskan på BVC rapporterat sina iakttagelser till socialförvaltningen.

Sjuksköterskan tyckte att flickan var passiv och slapp i rörelserna, att hon skärmade av sig, var svår att få kontakt med och inte gav blickkontakt.

Flickan och hennes lätt utvecklingsstörda föräldrar befann sig på ett utredningshem för bedömning av makarnas förmåga att ta hand om barnet. De vanliga rutinkontrollerna gjordes på barnavårdscentralen med personal från utredningshemmet närvarande.

Erinran överklagades
Uttalandet i sjuksköterskans rapport till socialförvaltningen tydde på att en medicinsk bedömning gjorts. Det ligger dock utanför sjuksköterskans kompetens att ställa diagnoser, ansåg ansvarsnämnden och gav sjuksköterskan en erinran (HSAN 1521/94).

Beslutet överklagades till Kammarrätten både av Socialstyrelsen och av sjuksköterskan.

Socialstyrelsen hävdade i sitt överklagande att sjuksköterskans handlande utgör en fullt godtagbar yrkesutövning. Om Kammarrätten ansåg att hon handlat fel yrkade styrelsen att felet skulle bedömas som ursäktligt. Som skäl för det yrkandet  anfördes det starka krav sjukvårdspersonal har på sig att observera och rapportera till socialnämnd om förhållanden som kan innebära att barn far illa.

Socialstyrelsen ansåg att nämndens yttrande, att det ligger utanför en sjuksköterskas kompetens att göra medicinska diagnoser, förde tanken fel. Tvärtom ingår det i allra högsta grad i den legitimerade sjuksköterskans yrkesroll att göra professionella medicinska observationer och anslutande medicinska bedömningar.

Det är dock inte rätt att i detta fall kalla sjuksköterskans skriftliga meddelande till socialnämnden om sina iakttagelser ”att ställa diagnos”, skrev Socialstyrelsen i sin överklagan. Hon har meddelat sina iakttagelser i enlighet med sina skyldigheter i 71 paragraf socialtjänstlagen (1980:620) och gjort en medicinsk bedömning.

Socialnämnden har inte haft skäl att se sjuksköterskans anmälan som ett fullständigt underlag för ett myndighetsingripande. De facto har socialnämnden föranstaltat om ett mer fullständigt medicinskt underlag inklusive adekvat läkarbedömning.

Egna bedömningar
Sjuksköterskan hänvisade till Socialstyrelsens överklagan. Dessutom ansåg hon att hon redan genom att använda orden ”eventuell depression” klargjorde för socialnämnden att det inte var fastslaget att det rörde sig om en depression.

Av hennes rapport framgår det också klart att hon redovisade sina egna bedömningar. Det finns inget krav på att diagnos ska vara fastställd innan socialtjänstlagens anmälningsskyldighet träder in.

Kammarrätten friade sjuksköterskan. Hennes meddelande kan inte anses gå utöver den behörighet och den skyldighet som följer av socialtjänstlagens 71 paragraf, skriver domstolen. En sjuksköterska hos en myndighet som har kontakt med barn är skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd. (Kammarrättsdom nr 732-1996).