Artonåringen kom med sin fästman till ungdomsmottagningen för att få p-piller. Anamnesformuläret fylldes i tillsamman med barnmorskan, och flickan svarade då ja på frågan om någon släkting haft blodpropp. Barnmorskan skriver ut ett recept på Trinordiol för tre månader med två uttag. Någon undersökning hinns inte med utan planeras till återbesöket tre månader senare.

Fem månader senare återkommer flickan för att få ett nytt recept. Hon träffar då en annan barnmorska och berättar för henne att hon har protein C-brist. Man diskuterar alternativa preventivmedel och barnmorskan uppmanar patienten att kontakta läkare på sjukhuset. Hon får också en tid veckan därpå hos en läkare på MVC.

En vecka senare kommer artonåringen som jourfall till sjukhuset med ”utbredd trombos från poplitea till övre delen av bäckenet”. Hon överförs till intensivvårdsavdelningen och vårdas därefter på medicinska vårdavdelningar och polikliniskt.
Flickan tvingas därefter till täta blodvärdeskontroller under cirka ett och ett halvt år i samband med medicinering med Apekumarol, och har fortfarande symtom som troligen kommer att bli bestående.

Både Socialstyrelsen och patienten anmälde barnmorskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).
Socialstyrelsen skriver i sin anmälan att en kvinna med trombosbenägenhet som absolut vill ha p-piller enligt vetenskap och beprövad erfarenhet ska få mini-piller. Att skriva ut kombinationspreparat är direkt kontraindicerat. Det framgår bland annat i en av de läroböcker som används i barnmorskeutbildningar. 

I Socialstyrelsens allmänna råd Antikonception (1987:6) räknas dessutom ”uttalad heriditet för hjärt-kärlsjukdomar” upp bland de omständigheter då barnmorskan bör samråda med eller hänvisa till gynekolog eller annan läkare.

Barnmorskan uppger i sitt yttrande till Socialstyrelsen att flickan gett henne ”uppfattningen att faderns blodpropp var av ett slag som inte har med ärftlighet att göra”. Styrelsen finner den förklaringen anmärkningsvärd och tydande på brister i yrkesutövningen.

Ansvarsnämnden konsterar att moderna p-piller har mycket låg risk för trombos. Socialstyrelsens allmänna råd är vagt hållna vad gäller när kvinnor ska avrådas från p-pillerkonsumtion. Först i oktober förra året (två år efter flickans första besök hos barnmorskan) kom rapporter om nya riskfaktorer.

Barnmorskan kände inte till patientens protein C-brist, men vetskapen om pappans trombos borde ha fått henne att låta en läkare utreda vilket preventivmedel som var lämpligt. Nämnden ger henne en erinran för att hon underlät det. Barnmorskan har inte överklagat beslutet (HSAN 1535/95: 34).