Striden gäller tio onkologsjuksköterskor i Västerås som våren 1996 i protest mot avtalet lämnade Vårdförbundet SHSTF. Vid de lokala förhandlingarna i Västmanland i höstas ställdes de helt utanför. Eftersom den lokala lönepotten beräknades på lönerna för de som var fackligt anslutna, förhandlade landstinget och Vårdförbundet SHSTF om lönerna enbart för förbundets medlemmar. De tio blev upprörda, frågan hamnade på löpsedlarna och även som en interpellation på Västmanlands landstingsfullmäktigemöte i slutet på november.

Den främsta orsaken till att det blivit så här beror på att avtalet 1995 såg annorlunda ut än tidigare avtal. Före 1995 innehöll de både en generell och en lokal pott.

– I den typen av avtal har även oorganiserade sannolikt rätt till den generella höjningen, säger Kenth Nauclér.

Men avtalet 1995 innehöll ingen generell höjning. I stället skulle alla pengar fördelas i lokala förhandlingar och ingen enskild garanterades en enda krona i löneökning. Något som får konsekvenser för anställda som står utanför facket.

Frågan finns reglerad i medbestämmandelagen. Enligt lagen har den som är oorganiserad ingen rätt att förhandla, däremot att begära samtal med sin chef. Det är till och med så att det kan vara ett brott mot kollektivavtal med andra fack om en arbetsgivare förhandlar med en grupp oorganiserade.

– Det är fritt för alla att ställa sig utanför facket, men man måste då inse konsekvenserna. Vårdförbundet SHSTFs verksamhet finansieras av de avgifter som förbundets medlemmar betalar in. Medlemmarna är våra uppdragsgivare i förhandlingarna och vi kan då inte förhandla för andra. Om någon väljer att gå ur eller att inte bli medlem, kan hon inte kräva något bistånd från oss, säger Kenth Nauclér.

– Självklart finns det möjligheter för en enskild oorganiserad att få en lönehöjning, men det är helt och hållet arbetsgivarens ansvar, det är ingenting som vi har anledning att lägga oss i.