Den 40-åriga kvinnan sökte hösten 1995 ett flertal gånger hjälp vid den psykiatriska kliniken. I oktober lades hon in frivilligt och efter en månad skrevs hon ut till öppenvården.

I mitten av december var hon på återbesök hos överläkaren på sjukhuset och samma dag beslöts det att hon åter skulle läggas in på avdelningen men med nattpermissioner.

Dagen efter fick patienten sin första behandling med elchocker (ECT) och två dagar senare en andra behandling.

Fann kvinnan död
Ytterligare tre dagare senare återkom hon inte till avdelningen på morgonen efter sin nattpersmission. Då maken kom för att hämta henne efter arbetet följde en skötare med honom hem till parets bostad. Där fann de kvinnan död. Hon hade begått självmord.

Maken anmälde överläkaren och ansvarig personal på avdelningen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) för fel och försummelse under den sista veckans behandling.

Maken ifrågasätter om inte hustrun varit i behov av tvångsvård från mitten av december. Hon hade svår värk i kroppen efter ECT-behandlingen och stark ångest.

Hon hade dessutom skrivit avskedsbrev och hade uttalade suicidhot, båda delarna kände överläkaren till, skriver maken i sin anmälan.

Dagen före självmordet hade hon besök av en syster. Inför henne och överläkaren sa patienten att hon inte orkade leva längre.

Informerade inte
Systern ansåg att kroppsspråket visade att hon var mycket deprimerad. Under dagen medicinerade patienten med Sobril och Saroten. Men när mannen hämtade sin fru informerade personalen inte om vad som hänt under dagen.

Den sista dagen i patientens liv lämnade maken henne som vanligt utanför sjukhuset kvart över åtta. Klockan tio ringde en syster till avdelningen för att tala med henne. Skötaren uppgav att hon hade permission till lunch.

Eftersom systern inte nådde patienten hemma ringde hon ånyo till avdelningen klockan ett och bad skötaren kontrollera om systern fanns på avdelningen. Skötaren berättade då att patienten inte fanns på avdelningen.

Två timmar senare återkom patientens syster per telefon och uppmanade personalen att reagera, och en timme senare kom mannen för att hämta hem sin fru på nattpermission. Först då fick han veta att hustrun aldrig återkommit till avdelningen, skriver han.

Senare framkom det att hustrun dagen innan sagt till sin kontaktperson att hon skulle återkomma först till lunch dagen därpå.

Nämndens utredning omfattar förutom patientens journal, yttranden av överläkaren, avdelningsföreståndaren, en sjuksköterska och en skötare. Alla bestrider att de handlat felaktigt.

Tvång övervägdes
Överläkaren uppger att han kontinuerligt gjort suicidbedömningar och övervägt tvång gentemot frivillig vård.
Vad han inte visste det sista dygnet var att patienten direkt uppmanats och erhållit råd från en medpatient hur hon skulle suicidera. Han konstaterar också att självmordet gått till exakt på det sätt kvinnan blivit uppmanad av medpatienten.

Avdelningsföreståndaren konstaterar att sjuksköterskan på morgonen rapporterade att patienten var på permission. Avdelningens rutiner då någon har permission är att noggrant anteckna detta i patientens rapportblad. Om personalen vet exakt när patienten ska återkomma och det dröjer brukar de först ringa patienten innan de kontaktar anhöriga.

Sjuksköterskan, som var patientens kontaktperson, uppger att hon vid rapporteringen muntligt informerat personalen om patientens permission. Eftersom alla andra permissioner fungerat, ifrågasatte hon inte den senaste.

”Rutinsamtal”
Skötaren uppger att han såg systerns första samtal som ett rent rutinsamtal. Vid samtal nummer två hade inget nytt kommit fram som gav honom anledning att ifrågasätta permissionen.

Ansvarsnämnden noterar att ”13.50 Mycket orolig” och ”16.30 Går på nattperm. Meddelad. Åter imorgon bitti.” noterats i patientens rapportblad hennes sista dag på avdelningen.

I sin bedömning skriver ansvarsnämnden att överläkarens egna uppgifter om patientens tillstånd talar för att tvångsvård hade varit befogad. Nämnden anser sig dock inte ha tillräckligt stöd för att hävda att överläkaren gjort sig skyldig till en felbedömning som bör leda till disciplinpåföljd.

Sjuksköterskan har noterat i rapportbladet att patienten skulle återkomma på morgonen fast patienten själv berättat för henne att hon hade persmission till lunch. Trots gällande rutiner kontaktade hon inte överläkaren och hon antecknade aldrig att hon informerade personalen om de nya villkoren för nattpermission.

Ingen utredning
Skötaren har inte antecknat de båda telefonpåringningarna från patientens syster. Trots frånvaro och telefonsamtal från systern startade han ingen utreding om var patienten befann sig. 

Ansvarsnämnden ger både sjuksköterskan och skötaren var sin erinran. Beslutet är överklagat till Kammarrätten. (HSAN1743/96:A3)