Den 30-åriga förstföderskan kom till kvinnokliniken strax efter klockan fem på morgonen. Vattnet hade gått under natten och hon hade spontana värkar sedan halv tolv-tiden.

Vid ankomsten hade den blivande mamman intensiva värkar och mycket ont. Livmoderhalsen var utplånad och modermunnen öppen för 4–5 centimeter. En kvart senare var förloppet ännu snabbare och intensivare och patienten hade krystningstendens.

Då dagbarnmoskan tog över var den yttre modermunnen öppen för 9 centimeter.

Värkstimulerande dropp
När värkarbetet inte gått framåt på tre timmar satte barnmorskan värkstimulerande dropp på 45 milliliter i timmen.

Tre kvart senare bestämde läkaren vid rondgenomgång att droppfrekvensen, som då var 75, skulle ökas och att patienten skulle börja krysta.

Strax efter klockan tio var värkarna korta trots att dropptakten var uppe i 165 milliliter i timmen. Då fosterhuvudet syntes en bra bit gjordes ett klipp för att underlätta framfödandet. Värkarna var dåliga och dropptakten 225 milliliter i timmen. 

Då huvudet var framfött kände barnmorskan att navelsträngen var hårt virad runt halsen, hon kunde knappt få loss den. Barnläkare tillkallades, droppet ökades till 525 milliliter i timmen men ingen värk kom.

Med yttre bukpress föddes ett stort barn strax före klockan elva, blekt, slappt och livlöst, med enstaka hjärtslag förnimbara på bröstkorgen. Barnläkaren tog över återupplivningen.  Gossen fick agarpoäng 1–2–6 och fördes till neonatalavdelningen.

Kvinnan anmälde läkaren och två barnmorskor till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) för felaktig behandling och bristande information under förlossningen.

Ansvarsnämnden konstaterar att övervakningskurvan redan klockan sex var klart patologisk. Fosterljudsnedgångarna var då sena i relation till värkarna och de återhämtade sig långsamt. De blir sedan något mindre markerade men finns hela tiden på kurvan.

Från klockan halv elva är övervakningskurvan mycket gravt patologisk och stämmer väl överens med misstanke om svår asfyxi.

Intagningsbarnmorskan bedömde att barnet hade inskränkt fosterljudsvariabilitet men tolkade det som att fostret sov. Den skalpelektrod hon kopplade visade värksynkrona decelerationer som inte ansågs patologiska. Ansvarsnämnden skriver att de var en varningssignal och anser att barnmorskan borde ha kontaktat läkare. Förseelsen leder inte till disciplinpåföljd.

Läkare borde tillkallats
Dagbarnmorskan får en erinran för att hon inte kallade på läkare då övervakningskurvan strax före klockan tio hade ett sådant utseende att läkare definitivt borde ha tillkallats.

Överläkaren får en varning för att hon inte övervakade förlossningen och kontrollerade barnets tillstånd. Patienten var en förstföderska som gått två veckor över tiden. Hon var därmed en riskpatient.

Detta faktum plus övervakningskurvans utseende på ronden borde ha fått överläkaren att övervaka förlossningen och hon borde också ha förvissat sig om att barnet mådde bra genom att ta ett skalpblodprov, skriver nämnden.
Beslutet har vunnit laga kraft. (HSAN 1199/96:A3)