Arbetsgivarens inställning till att driva lönediskriminerings-ärenden lagstiftningsvägen har fått Vårdförbundet SHSTF att byta strategi och bryta med Jämställdhetsombudsmannen, Jämo.

– Som det är nu sticker arbetsgivaren huvudet i sanden och vägrar att förhandla med oss eftersom de tror att vi ändå kommer att föra ärendena till Jämo, berättar Eva Fernvall.

Arbetsgivarens inställning gör helt enkelt att det är omöjligt att förhandla om löner på det traditionellt fackliga sättet.

– Vi ville pröva lagen men fick lära oss den hårda vägen att det inte gick, säger Eva Fernvall.

Hon delar också arbetsgivarens inställning att löner ska avgöras genom förhandlingar – inte i domstol. Sveriges starka tradition av förhandlingar mellan två parter och slutande av kollektivavtal stämmer inte med Jämställdhetslagen som är mer anpassad till det sätt som lönefrågor drivs på inom övriga EU. Däremot betyder inte Vårdförbundet SHSTFs beslut att själv driva sina lönediskrimineringsärenden att man tycker att frågan är mindre viktig än tidigare.

Kampen går vidare
– Lönediskrimineringen finns och är ett symtom på att traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter inte värdesätts enligt samma måttstock som traditionellt manliga, säger Eva Fernvall och understryker att kampen för att ändra värderingarna går vidare. Men den går vidare på det traditionellt fackliga sättet. För Vårdförbundet SHSTF innebär det att arbetet sker lokalt och att lokal tvist väcks om arbetsgivaren inte vill diskutera de diskriminerande värderingarna. Slutar en sådan tvist i oenighet väcks central tvist, som i sin tur – om också den slutar i oenighet – kan leda till en stämning inför AD. Men då utan inblandning av Jämo.

– Myndighetens inblandning har försvårat förhandlings-processen, säger Eva Fernvall.

Ordföranden tror fortfarande på arbetsvärdering som en metod för att göra kraven i olika arbeten tydliga, och för att se vad som egentligen värderas av arbetsgivaren. Hon anser att arbetsgivaren indirekt har erkänt lönediskrimineringen genom att säga att det skulle bli för dyrt att höja lönerna för hela medlemskollektivet. Själv tror hon starkt på den individuella lönesättningen som ett sätt att värdera vad var och en faktiskt gör. Med generella löner blir värderingarna av de traditionellt kvinnliga arbetsuppgifterna aldrig synliga, anser Eva Fernvall.

Med den nya inriktningen på kampen mot lönediskriminering hoppas Eva Fernvall att förbundet återigen ska få en öppen dialog med arbetsgivarparten. Hon vill vara tydlig mot arbetsgivaren med att lönediskrimineringskampen fortsätter – men avtalsvägen.

– För, som hon säger, så här kan vi inte fortsätta.

Jämo tar nya tag
Jämställdhetsombudsmannen å sin sida har stämt två landsting inför Arbetsdomstolen, AD.

– Det är dags att ta nya tag för att komma åt problemet med osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män i vården, säger Lena Svenaeus.

Det ena fallet gäller en intensivvårdssjuksköterska på Danderyds sjukhus, vars lön har jämförts med en medicinteknikers på samma sjukhus. Den arbetsvärdering som gjorts visar att kraven i deras arbeten är likvärdiga, och trots det har sjuksköterskan 2 700 kronor mindre i månadslön. Det andra fallet gäller barnmorskan Kia Wetterberg i Örebro samt en kollega till henne, Kristina Ellmén. Eftersom AD underkände Jämos arbetsvärdering förra gången har en ny omfattande arbetsvärdering gjorts. Även den här gången visar den att barnmorskornas arbete är mer kvalificerat än medicinteknikerns.

På Jämo anser man att samarbetet med arbetsgivaren i Örebro har varit givande, medan man är starkt kritisk till inställningen hos Stockholms läns landsting.

– Stockholmslandstingets sätt att förhålla sig till utredningen kan närmast betecknas som förhandlingsvägran, skriver Lena Svenaeus i sin stämningsansökan till AD.