Nyheten att Medanalys ägare Lennart Ransnäs får behålla sin läkarlegitimation slog ner som en bomb i Sjukvårdssverige. Han får göra det trots de allvarliga brister som enligt Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) fanns i laboratorieföretaget, och som Ransnäs personligen hade ansvar för.

En av harm rodnande Claes Örtendahl näst intill kvalde dom i TVs nyhetsinslag, och lovade omgående att föra saken vidare till nästa instans. Vårdförbundet SHSTFs ordförande Eva Fernvall var inte mindre upprörd hon i sina kommentarer till HSANs ställningstagande. I en artikel på sidorna 36-37 refereras och kommenteras domslutet.

Det är ett märkligt ställningstagande HSAN har gjort. Trots att Socialstyrelsen i en uppsjö av fall visat att Medanalys provsvar varit felaktiga (på gränsen till falsarier), försenade eller bortblandade med andras anser nämnden inte att felen är av den graden att de motiverar att man drar in Ransnäs läkarlegitimation.

Socialstyrelsen lade fram ett 90-tal konkreta fall inför HSAN där man menade att felaktig handläggning av prover och provsvar från Medanalys sida hade inneburit risk för skada eller i alla fall något slags obehag för patienterna och ökade kostnader för sjukvården. I flera fall var det bara tack vare uppmärksam vårdpersonal, som kritiskt granskade provsvaren, som man kunde undvika skada eller obehag.

Lustigt nog, eller snarare olustigt nog, riktar HSAN tvärtom kritik mot vårdpersonalen i de enstaka fall den verkligen litade på provsvar från Ransnäs bolag och vidtog de åtgärder som svaren indikerade att de borde göra. Men man får väl vara tacksam för att de prov som sändes för analys till Medanalys kom från primärvården och därför mestadels gällde krämpor och sjukdomar som inte var direkt livshotande.

Men även om HSAN i ett 40-tal fall konstaterar att prov analyserats fel, försenats eller behandlats fel på något annat sätt, återstår ungefär hälften av de anmälda fallen. När det gäller dem konstaterar HSAN ofta att Socialstyrelsen inte kunnat visa att något fel begåtts.

Tyvärr ger därför inte heller Socialstyrelsens insats som åklagare någon anledning till ovationer. Därtill misslyckas Socialstyrelsens ombud alltför ofta med att konkretisera de anklagelser om felaktigheter, näst intill svindlerier, som man ändå anser har ägt rum.

Ibland kommer Lennart Ransnäs också alltför lätt undan. När han påstår att verksamhetens kvalitet vid Medanalys inte skilt sig från andra laboratoriers, konstaterar HSAN att det inte finns något ”underlag (underförstått: från Socialstyrelsen) för att jämföra frekvensen av fel och deras svårighetsgrad med andra privata eller offentliga laboratorier”. Detta borde naturligtvis Socialstyrelsen ha bistått HSAN med!

En sådan jämförelse är hur som helst önskvärd. För visar det sig att det råder samma röra på andra laboratorier som det rådde på Ransnäs, har Socialstyrelsen mycket att ta itu med framöver.

I en samlad bedömning framstår det som om Socialstyrelsens företrädare under rättegången varit så övertygade om att Ransnäs skulle bli deslegitimerad att de inte lagt ner tillräcklig möda på att förse HSAN med tillräckligt underlag för dess ställningstaganden.

Oaktat detta är hsans slutsats förvånande och upprörande. HSAN konstaterar nämligen själv att Ransnäs, när verksamheten vuxit honom över huvudet och svårigheterna börjat torna upp sig, valde att ”improvisera lösningar för att förebygga klagomål och behålla kunderna, utan att till fullo beakta att kvalitet och patientsäkerhet måste komma i första rummet i en klinisk laboratorieverksamhet”. HSAN kritiserar också Ransnäs för hans bristande ”förmåga att inse att han kunde utsätta patienterna för onödiga risker”.

Att HSAN gör ”mindre entusiastiska” remitterande läkare och Ransnäs ekonomiska problem till ursäkter för hans agerande är närmast stötande. Ransnäs skyldighet att upprätthålla en medicinskt godtagbar standard kan inte rimligen ursäktas på detta sätt.

Det ska bli intressant att se hur väl kammarrätten, dit målet är överklagat, finner detta förenligt med legitimerad personals åligganden. För att deslegitimeras fordras att den legitimerade personen ska ha visat grov oskicklighet i yrkesutövningen, exempelvis genom att göra ett allvarligt misstag eller göra sig skyldig till flera försummelser av mindre allvarlig art. ”Utgångspunkten för bedömningen borde vara”, skriver HSAN själv i sin dom, ”om förfarandet kan anses undergräva den tillit allmänheten har rätt att hysa till en legitimerad yrkesutövare.”
Just det.