Arbetslösheten i Sverige har varit hög under hela 90-talet och anses av de flesta som det största problemet i landet. Alla har dock inte lika stora problem. Jämfört med många andra fackförbund har Vårdförbundet SHSTF klarat sig förhållandevis lindrigt. Men arbetslösheten har ökat även bland förbundets medlemmar.

Samtidigt har det kommit mycket klagomål mot hur förbundet och arbetslöshetskassan SEA klarat av att ta emot de arbetslösa. Kongressen för ett år sedan beslutade därför att förbundets SEA-organisation skulle ses över.

Nio expeditioner i dag
I dag finns nio SEA-expeditioner från Luleå i norr till Malmö i söder med totalt 18 SEA-handläggare på 14,75 tjänster. De flesta arbetar i praktiken heltid och har mycket övertid, något som dels skapar en dålig arbetsmiljö, dels gör att de inte hinner med andra uppgifter på expeditionerna. Varje handläggare har i genomsnitt 300 medlemsärenden.

Utredningen har genomfört ett par enkäter. En har gått till tio procent av förbundets arbetslösa. Där framgår bland annat att 33 procent är nöjda med tillgängligheten/nåbarheten under telefontid (34 procent har krav på förbättringar), att 29 procent är nöjda med telefontiderna (29 procent missnöjda), att 55 procent är nöjda med snabbheten i handläggningen (17 procent missnöjda) och att 49 procent är nöjda med det geografiska avståndet till SEA-handläggaren (19 procent missnöjda).

I de enkäter som gått till lokala avdelningsstyrelser och avdelningsordförande framgår att SEA-handläggarna är kompetenta, att de har svårt att hinna med allt, att det är en oklar ledningsorganisation och att det förekommer krockar mellan SEAs och avdelningens ordinarie arbetsuppgifter.

SEA-handläggarna själva säger att arbetsuppgifterna är stimulerande, men samtidigt stressande på grund av arbetsbelastningen (mycket övertid). De anser att organisationen är sårbar på grund av små enheter med få handläggare (till exempel vid semester och sjukdom).

Utredningen konstaterar att synen på de arbetslösa inte är den bästa och att de inte har alltid samma status som andra medlemmar. Den synen måste förändras, menar utredningen, som lagt en rad andra förslag till förbundsstyrelsen. Där talas bland annat om ökad tillgänglighet, snabbare handläggningstider och utbildning av förtroendevalda i arbetslöshetsfrågor.

Oenig utredning
Där är utredningen enig, däremot inte i några andra frågor: att antalet SEA-expeditioner ska minska jämfört med i dag, att antalet SEA-handläggare ska minska totalt sett, att telefontiderna totalt ska öka och om SEA-organisationen ska vara fristående från de lokala avdelningarna. På de punkterna finns det särskilda yttranden. Förbundets två SEA-samordnare Kristina Jonsson, Luleå, och Gull-Marie Adolfsson, Jönköping, ställer sig bland annat inte bakom förslaget om att minska antalet expeditioner och handläggare. Helena Johansson, vice ordförande i förbundet, och tjänstemannen Birgitta Svensson vill ha en kraftig minskning av antalet expeditioner (till 1-3 stycken) och en fristående SEA-organisation. Kerstin Sjöström, Ann Cleverstam, Mary Österström och Margareta Strååt, avdelningsordförande i respektive Västernorrland, Västmanland, Älvsborg och Kronoberg, vill ha färre expeditioner (3-5) men en organisation som är integrerad i de lokala avdelningarnas arbete.

Hur det blir är ännu inte klart. Förbundsstyrelsen beslutade vid sitt sammanträde i slutet av oktober att utredningsarbetet ska fortsätta och förändringarna vara genomförda i oktober 1999. Vissa ställningstaganden togs dock och i direktiven till arbetet sägs bland annat att medlemsservicen ska förbättras och verksamheten effektiviseras. Direktiven säger också att de anställdas arbetsmiljö måste förbättras, att antalet expeditioner ska minska och att på varje expedition med SEA ska finnas minst tre handläggare.