Karin Östling, distriktssköterska vid Salems vårdcentral i södra Stockholm, har tillsammans med kollegan Inger Sjöberg arbetat med överviktsgrupper i många år. De startade på eget initiativ eftersom båda har ett stort intresse för sådan verksamhet. Oftast har de haft sina överviktsgrupper på kvällstid. Det har varit svårt att få tiden att räcka till eftersom det krävs en hel del förberedelse inför varje grupptillfälle.

Båda har utbildats vid Överviktsenheten på Karolinska sjukhuset, först hos vårdforskaren Hjördis Björvell, senare hos Moy Ofstad-Brand och Ingela Melin.

Just nu är Karin och Inger tjänstlediga fyra timmar per vecka från sina ordinarie distriktsskötersketjänster för att, i projektform, arbeta med två överviktsgrupper enligt den beteendeterapeutiska metod som Ingela Melin utarbetat. En vikarierande distriktssköterska avlastar dem under projekttiden.

Hela tiden har de arbetat tillsammans med överviktsgrupperna för att kunna stötta varandra. Under en behandlingsperiod kan mycket som är känsligt komma upp till ytan för patienterna. Då är det en fördel att vara två gruppledare, enligt Karin. När man är två behöver man inte heller ställa in gruppträffen om någon måste vara borta. Av och till träffar de Moy Ofstad-Brand för att få handledning.

– Vi hade grupper med både män och kvinnor i början, och det var i och för sig trevligt. Men det visade sig att män hade lättare att ta för sig av vår uppmärksamhet och prata medan kvinnorna satt tysta. Nu är alla våra grupper könsuppdelade och vi försöker para ihop dem som är ganska lika i ålder, säger Karin.

”Viktreducering”
Karin och Inger är noga med att prata om viktreducering och inte bantning. Några som börjar i gruppen tror att det handlar om att få nya recept på ”smal” mat. Men sådana kunskaper har de flesta redan.

– Vissa deltagare har orimliga krav på hur mycket och hur snabbt de ska gå ner, då är risken stor att de tappar sugen. För vissa är det en framgång att lyckas bryta viktuppgången och uppnå ett viktstopp, säger Karin.

Hur man klarar att gå ner i vikt är väldigt individuellt, motivationen är viktig. Patienten måste bli medveten om att det krävs mycket egen ansträngning, ingen kan göra jobbet åt honom eller henne. Det tar olika lång tid för olika människor att komma till den insikten.

– Några av våra deltagare har den från början, för andra kommer insikterna först mot slutet av den årslånga behandlingen, säger Karin.

Karin och Inger har just gjort en utvärdering av sin första överviktsgruppen enligt Ingela Melins metod. Från början fanns åtta deltagare i gruppen. Tre hoppade, av olika skäl, av under behandlingstidens gång.

Växte som människor
Av de fem patienter som fullföljde behandlingen hade två nått viktökningsstopp. De tre övriga hade gått ner i varierande grad, från tio till 22 kilo. Alla upplevde att kursen hade fått dem att växa som människor och att de var medvetna om att de faktiskt själva kunde styra sitt beteende.

Karin och Inger vet inte vad som ska hända när projekttiden är över. Förmodligen kommer överviktsbehandlingen då att integreras i det vanliga arbetet på distriktssköterske-mottagningen. På flera andra vårdcentraler ersätts de distriktssköterskor som arbetar kvällstid med överviktsgrupper enbart med enkel övertidsersättning.