Trots att antalet SHSTF-medlemmar som själva driver vårdverksamheter har ökat de senaste åren, är de förhållandevis få. Tittar man till exempel på den största privata arbetsgivaren, Praktikertjänst, finns det där en enda enhet som drivs av en SHSTF-medlem, den barnavårdscentral i Åkersberga som vi berättar om här intill. Däremot finns det en uppsjö av läkardrivna enheter.

Alla vi pratat med säger att det skulle vara bra för hälso- och sjukvården om de sjuksköterskedrivna enheterna vore fler. Praktikertjänst tar gärna emot idéer från sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker som vill starta eget. Finns det bara bra idéer hjälper vi gärna till med det praktiska, säger man där.

Vårdförbundet SHSTFs ordförande Eva Fernvall säger att det finns många medlemmar som har idéer om hur man kan arbeta på ett annat sätt än i dag och att det vore bra om de kunde få möjlighet att genomföra dessa.

Mjukare linje från Malmö
Frågan om privat och offentlig vård var uppe på SHSTF-kongressen i november. Den lokala avdelningen i Malmöhus ville ha en uppmjukning av 1993 års kongressbeslut om att hälso- och sjukvården till övervägande del skulle drivas i offentlig regi. I stället ville avdelningen ha ett uttalande om att hälso- och sjukvården skulle kunna bedrivas både offentligt och privat. Något sådant uttalande blev det dock inte. I stället ska frågan diskuteras inom förbundet under 1997.

Den här diskussionen förs också i andra sammanhang. I juli 1995 tillsatte dåvarande socialministern Ingela Thalén ”Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård”. I direktiven sades bland annat att delegationen ska underlätta samverkan mellan offentlig och privat vård. Den ska även titta på omfattningen och utvecklingen av alternativ till offentlig vård samt granska hur samverkans- och vårdavtal mellan landstingen och privata vårdgivare ser ut. Delegationen leds av den socialdemokratiska riksdagsledamoten Iréne Vestlund, sjuksköterska och tidigare både ordförande i lokalavdelningen inom Svensk sjuksköterskeförening och landstingsråd i Dalarna.

– Visserligen berör vårt arbete i första hand läkare och sjukgymnaster eftersom det i huvudsak är de som hittills etablerat egna verksamheter, men jag tycker att Vårdförbundet SHSTFs medlemmar borde ta för sig mer och bli mer självständiga. De skulle kunna etablera sig inom framför allt hemsjukvården och distriktssjukvården och då både i tätorter och i glesbygden.

Kan utveckla vården
Iréne Vestlund tror att några sjuksköterskor som etablerar sig tillsammans skulle kunna bli mycket konkurrenskraftiga. Deras profession skulle bli tydligare och de skulle kunna utveckla vården inom sitt område.

Eva Fernvall säger att det måste finnas möjligheter för förbundets medlemmar att starta eget, för att kunna påverka strukturen och innehållet när hälso- och sjukvården  förändras.

– Jag ser sådana möjligheter inom framför allt primärvård, hemsjukvård och sjukhem, säger hon.

Iréne Vestlund tycker att den diskussion som nu förs inom Vårdförbundet SHSTF – inte minst den som fördes på kongressen i november – är bra och viktig. Hon poängterar att det inte är organisationsformen utan kvaliteten som är avgörande.

– Ingela Thalén var mycket tydlig i den frågan. Jag ser mig som patientföreträdare och representant för det allmänna i det här arbetet och det viktiga är att det blir ett bra resultat, inte vem eller vilka som driver en verksamhet.

– Men även om jag menar att det vore bra med fler SHSTF-medlemmar som startar eget, är det viktigt att låta saken få ta sin tid. Beslutet på kongressen att frågan ska diskuteras inom förbundet var nog klokt och jag är glad över att debatten nu kommit i gång.

Känslig fråga
Både hon och Eva Fernvall är medvetna om att frågan är känslig, något som framkom tydligt i debatten på SHSTF-kongressen. För många är uttrycket privat vård något som får dem att tänka på entreprenörer som genom olika typer av besparingar försämrar vården för att tjäna pengar. Just på den frågan finns det dock en enighet inom Vårdförbundet SHSTF: man ska inte få tjäna pengar på sjuka människor.

Men trots den enigheten finns det på en del håll en oro för konsekvenserna av en ökad privatisering. SHSTF-avdelningen i Stockholm är den avdelning som tydligast fört fram den oron. Enligt ordföranden Åsa Andersson visar erfarenheterna under 90-talet på stora problem med privatisering. Det finns en tydlig tendens till att privata entreprenörer vill ta över för att tjäna pengar.

– Varför skulle de annars vilja driva hälso- och sjukvårds-verksamhet? Några idealister är de knappast. Risken finns att till exempel en kommun som lägger ut ett sjukhem på anbud för att kunna spara pengar, accepterar en entreprenör som vill ha färre anställda och erbjuder sämre arbetsvillkor, säger hon.

Åsa Andersson pekar på andra risker med privatisering: svårigheten för samhället att få insyn i verksamheten och att få en politisk och demokratisk styrning så att det är medborgarnas behov och inte marknadskrafterna som avgör. Hon pekar också på den begränsning av de anställdas medinflytande som kan bli konsekvensen.

– Vad händer om en verksamhet byter entreprenör vid varje anbudstillfälle? Hur ska de anställda kunna känna någon trygghet när de inte vet vem som ska driva verksamheten under nästa period?

Offentlig vård ska vara störst
Det intryck kanske många fått är att Stockholmsavdelningen är helt emot privatisering. Så är det inte, säger Åsa Andersson, men det får aldrig bli så att privat vård blir större än offentlig vård.

– Och vi är inte emot att en medlem startar eget, bara hon precis som andra tecknar kollektivavtal med Vårdförbundet SHSTF, säger hon.

Enligt beräkningarna står den privata vården i dag för mellan fem och tio procent av det totala vårdutbudet. För närvarande finns det ingen risk för att den privat drivna vården ska bli större än den offentliga, men det är heller knappast troligt att andelen kommer att minska, menar Eva Fernvall.

– Tvärtom kommer den troligen att öka, även bland våra medlemmar, säger hon.

Monopolet behöver brytas
Iréne Vestlund håller med:
– Den privatdrivna vården har kommit för att stanna. En gång i tiden startade kooperationen för att bryta det privata monopolet, i dag är den offentliga hälso- och sjukvården det monopol som behöver brytas.

Några formella begränsningar för Vårdförbundet SHSTFs medlemmar att starta eget finns inte. Men det har funnits. Husläkeriet med dess betoning på läkarna var ett stort hinder och det är bra att den lagen försvann, säger Eva Fernvall. Situationen har dessutom förändrats efter senaste riksdagsvalet. Den nuvarande socialdemokratiska regeringen är inte lika okritiskt intresserad av privata lösningar som den borgerliga regeringen var 1991–94. Det finns också en skiftande inställning till privat verksamhet i landstingen.

– I en del landsting ser man privatstyrda enheter som konkurrenter, säger Eva Fernvall.

– Det viktigaste är att man får ut så mycket som möjligt för pengarna. Skulle man få det vid konkurrens tjänar vi alla på det och då blir kanske inte privat vård lika värdeladdat som det är i dag, säger Iréne Vestlund.