Tio procent av de omkring 100 000 barn som föds i Sverige varje år tas in på nyföddhetsavdelning. Det finns 45 vårdavdelningar för dessa nyfödda sjukvårdskrävande barn runt om i landet.

Orsaker till och behoven av vård varierar alltifrån enbart en mer noggrann observation än den som är möjlig på en vanlig BB-avdelning, till de omfattande åtgärder som barn födda i graviditetsvecka 26 med en vikt på 650 gram behöver för att överleva.

Den del av neonatalvården som sysslar med de extremt för tidigt födda barnen har utvecklats explosionsartat under de två senaste decennierna. I många avseenden är det medicinska landvinningar som gjort det möjligt att allt fler underburna barn räddas till ett friskt liv. Till exempel när det gäller andningsvård, vätskebalans och nutrition.

Den ökande teknologiseringen har också lett till att viktiga metoder i omvårdnad utvecklats med inslag av familjecentrering, utvecklingsstödjande vård, ”känguruvård”, tidig amning och minskad stress för barnen.

Effekter av vården 
Hur åtgärder utformas, hur omvårdnaden anpassas till barnets förutsättningar och hur familjen integreras i vården har sannolikt stor betydelse för neonatalvårdens resultat och barnets långsiktiga utveckling. Men kunskaperna om sambandet mellan vårdens innehåll och effekterna av vården är få.

En av dem som tidigt insåg vikten av kvalitetssäkring men önskade mer kunskap och stöd för att komma vidare är barnsjuksköterskan Lars Wallin. Som avdelningsföreståndare på neonatalavdelningen på sjukhuset i Falun hade han sett fördelarna med kvalitetsarbete men också upplevt svårigheterna med att få tid att beskriva omvårdnadsarbetets innehåll och att basera kvalitetsarbetet på forskningsbaserad kunskap.

På en träff för barnsjuksköterskor i oktober 1993 tog han initiativ till ett projekt för att beskriva och mäta kvalitet i neonatal omvårdnad.

Arbetat i tre år
Efter drygt tre år är nu arbetet färdigt. Resultatet presenteras i  rapporten  ”Neonatal omvårdnad, riktlinjer för kvalitets-utveckling”. Riktlinjerna beskriver hur god omvårdnad av det för tidigt födda eller sjuka nyfödda barnet och dess familj bör se ut. Rapporten vill också ge en konkret vägledning i hur kvalitetssäkring av omvårdnadsarbetet kan bedrivas. De rekommendationer som ges bygger på aktuell vetenskaplig kunskap eller beprövad erfarenhet.

Rapportboken kan ses som en ”standardisering” av vården. Fördelarna ligger i att kunna ta vara på gemensamma erfarenheter och att kunna sprida aktuell kunskap. Samtidigt påpekas det att riktlinjerna behöver balanseras mot en komplex verklighet där patienten och familjens behov och förutsättningar bör vara styrande.

Det går att följa riktlinjerna som den ovane följer receptet i en kokbok, man kan göra som det står eller enbart låta sig inspireras.

I fyra av rapportens 13 avsnitt beskrivs omvårdnad som löper över hela vårdperioden och berör många av de barn och föräldrar som vårdas på en neonatalavdelning. De har en övergripande karaktär men kräver i hög grad specifikt kunnande. De sex standarder som ingår här behandlar kärnan i den professionella omvårdnaden och omfattar ämnen som relationen föräldrar-barn, närhet, miljö, vila, skötsel, näring, kontinuitet och information.

Till denna allmänna del kommer en del med specifik neonatal omvårdnad. Den tar upp mer avgränsade företeelser och är inriktad på barnets tillstånd i samband med kritiska händelser och olika vårdåtgärder. Till exempel akut omhändertagande,  vårdåtgärder vid intensivvård, CPAP-vård, läkemedelshantering  och medicinteknisk säkerhet.

Engagerad personal
Grunden för hela arbetet var grupper av engagerad vårdpersonal som ville förbättra vården på sin avdelning. I stort sett samtliga neonatalavdelningar i landet har varit med i delprojekt. DySSy (Dynamic Standard Setting System) har använts som kvalitetssäkringsmetod. Där poängteras ett gruppbaserat arbetssätt och fokusering på vårdproblem.

Så gott som alla har gjort en beskrivning av önskvärd vård inom det område de valt genom att skriva en standard. Sammanlagt har det blivit 15 standarder, så generellt utformade att de ska kunna användas på alla neonatalavdelningar.

Standard utvärderats 
Nästan 30 avdelningar har genomfört en utvärdering av hur deras standard fungerar i klinisk tillämpning. De flesta har sedan utifrån resultaten gjort förändringar på sin enhet.
Rapporten har med andra ord en bred förankring bland kliniskt verksamma sjuksköterskor. Ett lokalt arbete som samtidigt gett en beredskap att använda riktlinjerna så att rapporten inte blir liggande i bokhyllan.

Förutom att vara initiativtagare och projektledare har Lars Wallin också sammanställt rapporten som presenterades gemensamt av Svensk sjuksköterskeförening, riksföreningen för barnsjuksköterskor och Spri på en konferens i slutet av januari.