Det  projekt för kvalitetssäkring i omvårdnad som Svensk sjuksköterskeförening (SSF) och Vårdförbundet SHSTF gemensamt har drivit från 1990 till 1996 är nu utvärderat med enkäter och intervjuer.

Sjuksköterskorna Gunnel Bengtsson och Anne-Marie Boström har varit projektledare. Deras projektrapport kompletteras med en utvärdering, baserad på intervjuer, av vårdforskaren Barbro Gustafsson.

Under de sex projektåren har 1 250 sjuksköterskor, barnmorskor och vårdadministratörer fått en grundläggande utbildning i kvalitetssäkring enligt DySSSy-metoden, samtidigt som de fått lära sig om VIPS sökordsmodell för dokumentation av omvårdnaden. Dessutom har 140 personer gått fördjupningskurser med fokus på handledning, mätmetoder och användning av forskningsresultat i omvårdnad.

Fokus på patienten
DySSSy har sitt ursprung i ett kvalitetsprogram för sjuksköterskor som genomfördes i WHOs regi i början av 1980-talet. Det utvecklades vidare av det engelska sjuksköterskeförbundet Royal College of Nursing (RCN) enligt principerna om problemorientering, fokus på patienten och allas deltagande på avdelningen. Det namn som brukar förknippas med metoden är Alison Kitson, en sjuksköterska som då var knuten till RCN. Hon utarbetade ett studematerial kallat ”Quality patient care” som SSF har översatt och modifierat efter svenska förhållanden.

Förkortningen DySSSy står för dynamisk kvalitetsäkringsmetod. I praktiken innebär den att man i arbetsgruppen på vårdavdelningen eller mottagningen gemensamt kommer överens om en viss kvalitetsnivå för ett område av omvårdnaden. Det man bestämmer sig för formuleras och beskrivs i en så kallad standard. Dynamiken består i att man omprövar standarden varje gång förutsättningarna för omvårdnaden ändras.

En standard kan vara att ge information till cancerpatienter om cytostatikabehandling så att de är förberedda på hur den verkar. En annan standard kan gälla att lära ut rätt inhalationsteknik till astmatiker.

I utvärderingen av projektet var man främst intresserad av att få veta om de som gått grundkursen fortsatte arbeta med kvalitetssäkring, och vilka områden som i så fall var aktuella. Kunde deltagarna redovisa konkreta resultat av sitt kvalitetsarbete? var en annan intressant fråga. Och fanns det behov av stöd och handledning för att kunna fortsätta?

Av de 100 sjuksköterskor som fick den digra enkäten svarade 67. De flesta tyckte att DySSSy är en användbar metod för att säkra kvaliteten i omvårdnaden.

Information kvalitetssäkras
Utvärderingen visar att patientutbildning, information till patienter, smärta, nutrition, sömn och dokumentation av omvårdnad är de områden som oftast kvalitetssäkras.

– I starten hade vi mest sjuksköterskor från akutvården på våra kurser, säger Anne-Marie Boström, senare var det vanligt med sjuksköterskor från primärvården, kommunerna och psykiatrin.

Från början fanns kravet att kursdeltagarna skulle anmäla sig i arbetslag på tre personer med en sjuksköterska, en avdelningsföreståndare och en vårdadministratör från samma klinik. Det är en förklaring till varför det fungerade så bra då, enligt Gunnel Bengtsson. Många av dem som gick kursen under den första projekttiden startade kvalitetssäkringsprojekt på sina avdelningar runt om i landet.

De som fick utbildning senare hade i vissa fall andra förutsättningar på sina arbetsplatser. Omorganisationer och besparingar i vården blev vanligare mot mitten av 90-talet. Det gjorde det svårare att komma i gång med kvalitetsarbetet. Att många klinikföreståndare rationaliserades bort spelar också stor roll. Handledaren för kvalitetssäkringen på kliniken försvann i och med det.

De som i olika utvärderingar har varit kritiska till DySSSy har främst pekat på den krångliga terminologin. Men språket har under åren försvenskats och det studiematerial som SSF producerat tillsammans med Spri har reviderats flera gånger. Den senaste upplagan kom ut 1996.

Andra problem för dem som gick kursen var att få sina arbetskamrater intresserade av kvalitetssäkring. Undersköterskorna kände sig utanför ibland. Många sjuksköterskor, speciellt de med en äldre utbildning, tyckte enligt enkäten att det var svårt att utvärdera standarder.

Alla måste delta
– Ska alla på avdelningen arbeta enligt DySSSy måste hela vårdteamet få utbildning, säger Gunnel Bengtsson. Det räcker inte med en eldsjäls arbete.

– Ska det fungera i längden är det också nödvändigt att ha goda handledare, lägger Barbro Gustafsson till.

Ett nationellt kvalitetsråd med åtta ledamöter som företräder SSF, SHSTF, vården och högskolorna bildas våren 1997. Ordförande blir vårdforskaren Birgitta Engström som också är vice ordförande i SSF. Rådet ska arbeta för en nationell samordning av kvalitetssäkring inom omvårdnaden. Perspektivet ska vara tvärprofessionellt.

Den nationella och internationella utvecklingen inom området kvalitetssäkring ska följas. Utvärderingsrapporten blir ett stöd för det fortsatta arbetet i kvalitetsrådet.

Barbro Gustafsson, Gunnel Bengtsson och Anne-Marie Boström kommer alla tre att tala om omvårdnad och kvalitetssäkring vid seminarier på Hälso- och sjukvårdsstämman i Stockholm i april. Det sker vid olika tillfällen i de block som heter: Arbetets innehåll, Centrala vårdproblem och Kvalitetsutveckling.


Studiematerialet för DySSSy-metoden heter ”DySSSy – en metod för kvalitetssäkring i vården”. Det är utgivet i samarbete mellan SSF och Spri och kostar 138 kronor.
Rapporten ”Kvalitetsindikatorer inom omvårdnad” kostar 200 kronor. Beställs hos Spri på telefon 08-702 46 00 eller fax 08-702 47 99.
Rapporten ”Neonatal omvårdnad – riktlinjer för kvalitetsutveckling” kostar 211 kronor. Beställs hos Spri.