En natt ramlade den 92-åriga damen på vårdinrättningen. Då hon hittades av vårdbiträdena hade hon ont i höger ben och arm.

De kontaktade hemsjukvårdens sjuksköterska som meddelade att hon inte kunde komma på ett par timmar. Biträdena ville då skicka kvinnan till sjukhuset, men det ville inte sjuksköterskan. Kvinnan ringde ideligen på hjälp. En och en halv timme senare timme konstaterade biträdena – sedan sjuksköterskan instruerat dem per telefon hur de skulle undersöka patienten – att den gamla damen förmodligen hade ett brott på höftleden. Hon ordinerades då Panodil.

Två timmar senare ringde sjuksköterskan vårdinrättningen för att höra hur patienten mådde. Då hon fick klart för sig att kvinnan hade ont uppmanade hon vårdbiträdena att ringa efter ambulans. Den kom efter en halvtimme. På sjukhuset konstaterade man att patienten hade en höftledsfraktur och ett överarmsbrott.

Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och hävdade att hon orsakat patienten onödigt lidande. Hon har också allvarligt brustit i sin yrkesutövning genom att inte besöka patienten när vårdbiträdena slog larm om vad som hänt.

Sjuksköterskan hade lätt kunnat göra en omprioritering bland nattens besök, anser Socialstyrelsen. Hennes handlande är inte förenligt med  åliggandelagens krav på sakkunnig och omsorgsfull vård. Dessutom har hon allvarligt åsidosatt sina skyldigheter att föra patientjournal och inte rapporterat till kollegerna som arbetade dagen därpå.

Ansvarsnämnden håller med Socialstyrelsen om att sjuksköterskan borde ha kunnat prioritera 92-åringen utan risk för att orsaka lidande eller skada hos någon av de andra patienterna. Nämndens utredning visar också att hon varken rapporterat eller dokumenterat det inträffade. Hon får därför en erinran.

Tre av nämndens ledamöter och den föredragande vårdläraren ansåg att sjuksköterskan istället borde ha en varning. Beslutet har vunnit laga kraft. (HSAN 1677/95:12)