Sjuksköterskornas specialistutbildningar leder fram till kvalificerade yrken med stor självständighet och stora krav på patientsäkerhet. Eftersom de sker vid högskolor som numera har stor frihet att själva utforma sina kurser behöver utbildningarna behörighetsregleras. Det bör ske genom en yrkesexamen i examensordningen och regleras i behörighetslagstiftningen, skriver behörighetsutredningen i sitt förslag (Ny behörighetsreglering på hälso och sjukvårdsområdet SOU 1996:138).

Vårdförbundet SHSTF instämmer i sitt svar till Socialdepartementet, det är en bra idé att behörighetsmässigt föra samman många utbildningar till ett färre antal.

På andra punkter är förbundet desto mer kritiskt. Det förslag på reglerade specialiteter och inriktningar som presenteras är inkonsekvent och delvis otidsenligt. Det är varken anpassat till de strukturförändringar som pågår inom hälso- och sjukvården  eller till högskolesystemets rika möjligheter till nya kombinationer av olika kurser, menar förbundet.

Inte utbytbara grupper
Stora medlemsgrupper inom Vårdförbundet SHSTF har oroats av utredningsförslagets utformning. De hävdar att det kan uppfattas som om sjuksköterskor från olika subspecialiteter skulle kunna ersätta varandra bara för att de under sin utbildning haft en viss samläsning inom specialiteten (som om en operations- och en anestesisjuksköterska förväntas kunna ersätta varandra bara för att dessa akutspecialiteter haft en viss samläsning i utbildningen, exemplifierar förbundet i sitt yttrande).

Utredningens förslag till gruppering av akutsjukvården måste arbetas om och de avgränsade specialistfunktioner som finns i akutsjukvården i dag behållas.

Området allmän sjukvård måste definieras med några få större inriktningar.

Öppen hälso- och sjukvård bör inte vara ett särskilt område avgränsat från andra specialiteter utan kräver ett nytänkande, och nya utbildningskombinationer bör också tas upp.

Ökningen av kommunal hälso- och sjukvård, med allt fler patientkategorier och mer av högteknologiska vårdinsatser, gör att nya utbildningskombinationer kan behövas för sjuksköterskorna. Till exempel kunskaper i  geriatrisk och psykiatrisk omvårdnad, om fysiska funktionshinder och omvårdnadskunskaper inom olika akutspecialiteter. Antingen i kombination med den traditionella distriktssköterskeutbildningen eller som alternativ till den.  

Bearbetning krävs
Utredningens skissartade förslag kräver en rejäl bearbetning för att kunna accepteras av förbundet och av yrkesgrupperna. Det gäller att skilja ut de specialistutbildningar som behöver vara strikt behörighetsreglerade från inriktningar som inte behöver regleras, skriver förbundet och begär utredning samtidigt som man erbjuder sin sakkunskap i det fortsatta utredningsarbetet.

Specialiteternas titlar och eventuella inriktning samt deras relationer är också en viktig punkt att utreda i det kommande arbetet. Utbildningarnas innehåll, längd och uppläggning är bristfälligt behandlad i utredningen och synpunkter på utbildningarnas ämnesfördjupning saknas helt. Förbundet hävdar att både specialistutbildningarna och barnmorskeutbildningen bör ge magisterkommpetens.

Förslaget att så tidigt som möjligt granska lämpligheten hos de personer som vill utbilda sig till yrken inom vården är bra. Förbundet anser att även yrkesverksamma bör lämplighetsprövas med vissa tidsintervaller och att antagningsintervjuer vore värdefulla för de specialistutbildningar som förbereder för arbete i nära patientrelationer.

I utredningen sägs att de biomedicinska analytikernas yrkesroll är självständig, att verksamheten är av väsentlig betydelse för patientsäkerheten och att arbetsmarknaden ökar inom den privata sektorn. Jämfört med övriga icke legitimerade yrkesgrupper som föreslås få skyddad yrkestitel betonas självständigheten och betydelsen för patientsäkerheten tydligare. Med alla dessa argument som utredningen radat upp förstår inte förbundet varför kommittén inte föreslagit legitimation.

Avgörande för om en yrkesgrupp ska ha legitimation eller inte är närheten till patienten och behovet av patientsäkerhet. Båda kriterierna gäller i hög grad de biomedicinska analytikerna, påpekar förbundet.

Vårdförbundet vill också ha en specialistnivå för biomedicinska analytiker, främst inom cytologi och transfusionsmedicin. Vilka vårdhögskolor som ska få ordna dessa utbildningar bör beslutas på central, nationell nivå.

Utbildningarna bör regleras som specialistnivåerna för sjuksköterskor, med en skyddad yrkestitel och yrkesexamen, omfatta minst 40 poäng och ligga på magisternivå.