Längst bort i ena hörnet av sjukhustomten ligger vårdgymnasiets och vårdhögskolans gemensamma tegelröda byggnad. I korridorerna vimlar gymnasieelever och högskolestuderande om varandra.

Men om ett par år ska vårdhögskolan flytta ner på stan, till den statliga högskolan. Vårdhögskolan i Borås blir mer högskolemässig, precis som högskoleverket kräver. Samtidigt kan man säga att skolan redan håller på att flytta. Flytta ut på nätet, ut till studerande som kommer att kunna följa undervisningen på distans. Och ut till föreläsare, som inte behöver ta flyget till Borås för att dela med sig av sina kunskaper, utan sätter sig framför en TV-kamera i en annan del av världen och tar sig till Borås på en elektronisk motorväg.

– Förr var universitetet en byggnad. Nu är det de människor som verkar där och deras nätverk. Var i världen de rent fysiskt råkar befinna sig är mindre viktigt.

Det säger Ulla Gerdin, som fram till i mars var projektledare på CIVO, som är inrymt i Vårdhögskolans lokaler.

Centrumbildning
CIVO uttyds Centrum för informatik inom vård och omsorg. Det invigdes för snart ett år sedan, men hade smugit i gång sin verksamhet redan hösten 1995. Uppdraget är att vara ett kunskapscentrum med regionen som bas men att verka också nationellt och internationellt.

Så var det det där med informatik. Vad står det för? Och vad har det i hälso- och sjukvården att göra?
På engelska heter det informatics, och den speciella gren av informatiken som gäller det sjuksköterskor arbetar med nursing informatics. På svenska, som ju inte har något riktigt bra ord för det engelska nursing, har termen blivit vårdinformatik.

– Vårdinformatik är mötet mellan den professionella vårdaren och kunskaperna om information och informationsteknologi, beskriver Olof Lundquist, rektor för vårdhögskolan i Borås.

Informatikens triangel
Ulla Gerdin ritar upp en triangel. En sida i triangeln kallar hon den professionella kunskapen hos den som vårdar. En andra sida representerar kunskapen om vad information är – språket, terminologin, kvaliteten i den information man lämnar till till exempel patienten, verktygen för att samla in information. Den tredje sidan står för den tekniska kunskapen om datorer, vad de kan och – inte minst viktigt – vad de inte kan, systemutvecklingen, kunskapen om vilka krav man kan ställa på datorer och programvaror. Och i triangelns centrum finns patienten.

– Det viktigaste i dag för sjukvården är att dra nytta av de kunskaper som redan finns, att inte behöva börja om från noll varje gång.

Det är just detta, att sprida kunskaperna, för att undvika dubbelarbete men naturligtvis också för att väcka intresse och idéer, som ligger bakom Ullas engagemang för årets stora händelse inom vård- och omsorgsinformatik – eller vårdinformatik, som hon föredrar att kalla det – kongressen i Stockholm i september, NI ’97. Ulla är djupt inblandad i den, inte minst därför att hon är ordförande inom den speciella grupp inom IMIA som arbetar med vårdinformatik, Special Interest Group on Nursing Informatics. Fram till kongressen arbetar Ulla Gerdin deltid med att förbereda den.

Samsas inom vården
IMIA är den internationella organisationen för medicinsk informatik. I den samsas alla vårdprofessioner, läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter etc. Sjuksköterskorna är hittills den enda gruppen som har en egen specialistgrupp inom huvudorganisationen IMIA.

Men innan NI ’97 tog hennes tid i anspråk var hon som sagt knuten till CIVO i Borås. Det betyder inte att det var hon som drog i gång projektet. I själva verket var det en idé som dök upp sedan några politiker i landstinget och några lärare på högskolan varit på studieresa till Blekinge och där fått lyssna till ett föredrag om informatik. Intresset väcktes och man började fråga runt vad som fanns inom vårdområdet. Bland annat hade man kontakt med några läkare.

– Då upptäckte vi att ingen vårdhögskola i landet hade någon utbildning när det gäller informatik för sjuksköterskor, arbetsterapeuter och så vidare. Däremot var behovet av utbildning stort, det fanns det redan de som analyserat, säger skolans rektor Olof  Lundquist och hänvisar bland annat till den statliga informationsteknologikommissionens rapport Vingar åt människans förmåga från 1994.

Stöd ger legitimitet
Utan stödet från landstingspolitikerna hade det knappast varit möjligt att starta CIVO – det ger legitimitet och det ger pengar.

Vårdinformatik är naturligtvis inte bara en svensk företeelse. Ursprunget finns (självklart) i USA, där man började arbeta med nursing informatics för många år sedan (”de ligger minst tio år före oss”, säger Ulla Gerdin). Man har hakat på i andra länder, men i frontlinjen ligger USA, de nordiska länderna och Storbritannien. Dansk Sygeplejeråd tog iniativet till den första konferensen om ADB i vården redan 1978 i Stockholm.

I England finns vårdhögskolans i Borås närmaste samarbetspartner, universitetet i Sheffield. Tillsammans startade de båda högskolorna den 1 januari 1997 ett projekt med hjälp av EU-pengar, som går ut på att hjälpa anhörigvårdare att vårda sina sjuka familjemedlemmar i hemmet med hjälp av så kallade telematiktillämpningar, det vill säga att ta telenätet och den moderna datatekniken till hjälp både för utbildning av de anhöriga och för att de ska förses med den information de behöver i sitt vårdarbete. Med i projektet finns också universitet i Nordirland, Irland och Portugal.

På samma sätt har ett samarbetsprojekt med Borås kommun med målet att bygga upp ett vårddokumentationsprogram varit till nytta för båda parter: de anställda på Hulta sjukhem fick hjälp att först bygga upp sina kunskaper i omvårdnadsteori och omvårdnadsterminologi, och sedan tillämpa den i datormiljö. Vårdhögskolan fick öva sig i att i praktiken bygga upp ett informatiksystem.

Parallellt med centrumbildningen har vårdhögskolan sin särskilda informatikutbildning. Hittills har man erbjudit 20- och 40-poängskurser i vårdinformatik, och från hösten bygger skolan på med en 80-poängskurs. Och i mars började den första distansutbildningen i vårdinformatik med en 20-poängskurs.

Smittar av sig
Men CIVO och de särskilda vårdinformatikkurserna lever inte ett isolerat liv på skolan. Det tänkande som informatiken står för smittar av sig på den andra undervisningen. Både lärare och studerande kräver att få arbeta med informatik också i den vanliga utbildningen.

– IT och informatik ligger i luften, finns i miljön, säger Ulla Gerdin. De nya medierna skapar också nya arbetsformer. Varje lärare på skolan har också sin egen dator kopplad till Internet. Det ger möjlighet till nya former för handledning av studenter, informationssökning och kontakt med kolleger världen över.

Vårdinformatik är således ett kunskapsområde som uppmuntrar till samarbete. Samarbete söker man också från vårdhögskolan i Borås med andra högskolor. Behovet av utbildning bland i dag yrkesverksamma och blivande sjuksköterskor är stort.

– Vi märker att vi inte har bäst kunskap i alla ämnen, säger Olof Lundquist ödmjukt. Vi kan därför hjälpa varandra. Och det handlar inte om konkurrens, för den som är duktig på att samarbeta kommer att klara sig bäst. Vi har inte råd att dubbeljobba fram till exempel läromedel.

Inom vårdinformatiken, liksom inom allt som har med datorer att göra, är det dominerande språket engelska. Ett av målen är att få fram bra läromedel på svenska.

Olika inriktning
Samarbetet stannar givetvis inte vid nationsgränsen. Och även internationellt drar man nytta av varandra, eftersom man i olika länder haft olika ingångsvinklar på vårdinformatiken. I USA har man riktat in sig på forskning och språket/termerna. I Storbritannien har man varit mer intresserad av att använda datatekniken för resursplanering. I Sverige har intresset i första hand gällt administrativa tillämpningar och journalföring.

– I dag har vi kommit långt när det gäller språket och sättet att dokumentera. Informatiken står på två stadiga ben: sjuksköterskeprofessionen och informationen. Men vi behöver utveckla kunskaperna om den tekniska delen, säger Ulla Gerdin.