På uppdrag av Arbetarskyddsstyrelsen gör Statistiska centralbyrån (SCB) sedan 1989 löpande undersökningar om svenskarnas arbetsförhållanden. 10 000–15 000 svenskar får vartannat år svara på frågor om sin arbetsmiljö. Frågor om hur ofta de varit utsatta för våld eller hot om våld på arbetsplatsen ingår i undersökningarna.

Statistiken från åren 1989–1993 visar att bland alla arbetstagare är omkring 9 procent av kvinnorna och 5 procent av männen utsatta för våld minst ett par gånger per månad. Bland kvinnorna är det framförallt de inom hälso-, sjukvårds- och socialt arbete som drabbas. 22 procent uppger att de varit utsatta för våld eller hot om våld minst ett par gånger per månad. Motsvarande siffra för männen inom samma yrkesgrupper är 30 procent.

Kvinnliga skötare inom psykiatrisk vård är den kategori som oftast utsätts för våld eller hot om våld på arbetet. (De manliga skötarna är för få för att kunna ingå i statistisken.) Drygt 60 procent, eller sex av tio, av dessa kvinnor drabbas av våld eller hot minst ett par gånger per månad. För kategorin sjuksköterskor (som inkluderar psykiatrisjuksköterskorna) är siffran 22 procent.

Den senaste arbetsmiljöstatistiken, från 1995, visar att 35 procent av samtliga sjuksköterskor har utsatts för våld eller hot om våld under de senaste 12 månaderna. Bland undersköterskor är motsvarande siffra 53 procent.

Registrerar våldsincidenter
I maj 1996 sedan skrev vi i Vårdfacket om en undersökning av sjuksköterskors arbetsmiljö gjord av forskare vid Karolinska Institutets Yrkesmedicinska enhet vid Huddinge sjukhus. En av forskarna, Judy Arnetz, konstaterade att våld, sexuella trakasserier och mobbning är problem inom sjukvården. Nu har Yrkesmedicinska enheten utvecklat det handlingsprogram mot våld som de påbörjade för omkring ett år sedan.

Anställda vid cirka 50 arbetsplatser inom psykiatri, geriatrik, akutvård och hemsjukvård – samtliga belägna i Stockholm – svarar på frågor om våld och hot om våld. Hälften av arbetsplatserna har dessutom fått ett program som hjälper dem att regelbundet diskutera våldsincidenterna i arbetsgruppen. Syftet är att lära sig tala om våldet; om vad som hände, om vad det väckte för känslor och så vidare. Ett mål är att kunna identifiera vilka arbetsmiljöfaktorer som ökar risken för våld.

– Handlingsprogrammet erbjuder en möjlighet att mäta alla slags våldshandlingar – inte bara de som vållar fysisk skada, säger Judy Arnetz som genom sin forskning vet vilka känslor våld eller hot väcker hos dem som blir utsatta.

Det är inte bara slag som sätter spår. Också skrik och hot påverkar arbetsglädjen och förhållandet till patienterna. Strategin ”man måste låta det rinna av sig för man får höra så mycket”, är inte ovanlig.

Under ett års tid ska arbetsplatserna som ingår i forskningsprojektet registrera alla våldsincidenter. I augusti i år ska materialet samlas in. Forskarna vill bland annat få svar på om frekvensen av våld har ökat, om personalen blivit mer medveten och vad de har lärt sig om våld och hot om våld.

I sin forskning har Judy Arnetz bland annat funnit att sjukvårdspersonal som utsatts för våld i första hand söker stöd hos arbetskamrater, i andra hand hos någon utanför arbetplatsen och först i tredje hand hos arbetsledningen. Vad det beror på kan hon bara spekulera i.

– Att bli utsatt för våld väcker känslor av skam och leder ofta till att man ifrågasätter sig själv som vårdare. Kanske är det därför personalen inte vågar tala öppet om det.