Sedan februari 1996 finns en särskild avdelning för undervisning på ortopedkliniken i Linköping. Den fungerar i samverkan mellan Universitetssjukhuset (US) och Hälsouniversitetet (HU). Där får studenterna multiprofessionell träning i slutet av sin utbildning. Tanken är att de olika studentkategorierna ska öva sin förmåga att arbeta tillsammans och lära av varandra.

Undervisningsavdelningen är ett projekt under ett år. Vi sjuksköterskor som arbetar på avdelningen sökte alla denna projektanställning därför att vi är intresserade av handledning och undervisning. Vi har olika bakgrund men gemensamt är mångårig vårderfarenhet för att kunna ge studenterna bästa möjliga handledning. Vi har inga förebilder för den här typen av verksamhet och ingenstans att hämta tips och idéer från, utan vi trevar oss fram och försöker stödja varandra i denna speciella roll.

I det vardagliga arbetet på vårdcentraler och vårdavdelningar är samarbetet mellan olika yrkeskategorier och förmåga till lagarbete nödvändigt för att arbetet ska bli effektivt. Man arbetar oftare tillsammans med andra yrkeskategorier än med kolleger från den egna yrkesgruppen(1). Traditionella vårdutbildningar har knappast tagit hänsyn till dessa fakta.

”Multiprofessional education” (MPE) betonar den interaktiva process som uppstår när studerande till sjuksköterska, biomedicinsk analytiker, läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och från utbildningen i social omsorg studerar tillsammans (2, 3, 4).

Enligt vår modell med en undervisningsavdelning har alla studerandekategorier gemensamt det primära ansvaret för omvårdnad, utredning, diagnostik, behandling, rehabilitering och fortsatt vårdplanering för patienterna på en vårdavdelning vid ortopediska kliniken på Universitetssjukhuset. Det medicinska och omvårdnadsmässiga huvudansvaret ligger givetvis på den legitimerade personalen.

Stora delar av arbetsdagen är sjuksköterskan ensam som professionell handledare på avdelningen. Med sin handledning ska hon se till att de olika studerandekategorierna tillgodoser patienternas behov av omvårdnad och rehabilitering. Vården av patienterna får på inga villkor äventyras.

Studenterna har många frågor, funderingar och idéer, och för att de ska känna sig trygga på avdelningen är det viktigt att sjuksköterskorna kan stödja dem och vara förebilder när det gäller kunskap och erfarenhet. Vi arbetar för att studenterna ska få tillfälle att utvecklas i sin yrkesroll, genom att de får tänka och arbeta självständigt.

Alla som studerar på Hälsouniversitetet läser enligt problembaserad inlärning (PBI)(5) och arbetar tillsammans i en liten basgrupp – det vi kallar vårdlag. När studenterna kommer till vår avdelning förväntar sig studenterna att de ska bli handledda enligt PBI. Det vill säga få vägledning till rätt lösning, att kunna fråga vid behov och att få arbeta självständigt.

När ett vårdlag har arbetat kvälls- och morgontur sitter vi ner tillsammans för att gå igenom vad som har hänt. Vi försöker spegla eventuella problem som uppkommit under de två dagarna. Studenterna känner till en början inte varandra, de är i en ny funktion på en ny avdelning. I gruppen har de möjlighet att diskutera kring frågor som: Hur fungerar arbetet? Vad gjorde vi bra? Vad kunde ha gjorts bättre?

Att handleda enligt PBI i klinisk verksamhet är väldigt stimulerande. Det kan innebära att hjälpa studenterna komma fram till rätt svar eller bästa möjliga lösning på ett omvårdnadsproblem. Att ha kontroll över vad sju studenter gör, utan att lägga sig i, men att samtidigt se till att inget blir fel ställer stora krav på oss sjuksksköterskor.

Den fasta bemanningen på avdelningen består av sju sjuksköterskor, en på heltid, de övriga på deltid. Dessutom finns en sjukgymnast och en arbetsterapeut, båda på halvtid. Det tillkommer några resurspersoner: en biståndshandläggare och en lärare från utbildningen till biomedicinska analytiker på vardera sju timmar per två veckor. En avdelningsläkare är knuten till avdelningen i tvåveckorsperioder och en överläkare fungerar som pedagogisk handledare.

Varannan vecka får vi 20 nya studenter till avdelningen. De delas in i tre vårdlag. I varje vårdlag finns en till två läkarstudenter, tre sjuksköterskestudenter, en sjukgymnaststudent, en arbetsterapeutstudent samt studenter från utbildningarna i social omsorg och till biomedicinsk analytiker. De första dagarna ser vi lite försiktiga studenter som behöver mycket stöd och handledning. Efter två veckor sköter de sig helt själva och har vuxit enormt i sina roller. Då slutar de och nästa trevande gäng tar vid.

Varje vårdlag gör i början av sin placering upp sina egna mål för vad de ska lära sig och hur de vill arbeta i vårdlaget. Huvudsyftet är samarbete. Studenterna ska få förståelse för varandras yrkesroller. De ska både få erfarenhet av lagarbete och utveckla sin egen yrkesspecifika roll. Det finns inte några undersköterskor på avdelningen, därför krävs det engagemang från alla studerandekategorier för att klara av den primära omvårdnaden av patienterna.

På avdelningen har vi många patienter med höftfrakturer som har stort behov av multiprofessionell vård, det vill säga medicinsk behandling, omvårdnadsinsatser, sociala kontakter i form av utökad hemtjänst när de skrivs ut, eventuellt annat boende och rehabiliteringsinsatser. Andra patienter kommer för knä- och höftledsoperation eller amputation. Det finns plats för åtta patienter på avdelningen.

Vården på undervisningsavdelningen kännetecknas av: individualitet, kontinuitet, trygghet, rättvisa och självbestämmande och integritet för patienten. Vi försöker finna en balans mellan patientens förmåga till egenvård och vårdarens hjälpinsatser.

Vårdfilosofin i sig kan sägas vara avdelningens mål för omvårdnaden. De olika delmålen bör kunna kvalitetssäkras genom patientenkäter. Frågor till en första enkät är formulerade och telefonintervjuer ska genomföras under våren 1997. Som modell för omvårdnadsdokumentationen på undervisningsavdelningen har vi använt VIPS (6), men vi håller på att utarbeta en helt ny modell. Tanken är att vi ska få en gemensam journalföring för sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Det kommer att innebära arbete med omvårdnadsdiagnoser och funktions- respektive aktivitetsdiagnoser.

Vi sjuksköterskor har ständigt nya arbetskamrater. I pressade situationer är en kollega efterlängtad. Många timmar är vi ensamma med sex-sju studenter. Då prövas vi i konsten att räcka till för alla samtidigt – i den för avdelningen myntade gummibandsprincipen. Vi har fått mycket beröm av studenterna som uppskattar att få arbeta självständigt för första gången. Positiva omdömen kommer också från patienterna som väl aldrig tidigare blivit så väl utredda och ompysslade som på undervisningsavdelningen.

Denna form för utbildningsverksamhet tror vi på för framtiden, annars kommer utbildning och arbetsliv att fortsätta på två parallella led. Vi sjuksköterskor är alla överrens om att detta arbete är både roligt och stimulerande. Vi får hela tiden ta ställning till studenternas frågor och det är utvecklande för oss som handledare.

När detta publiceras är projektet slutfört. Det är bestämt att avdelningen ska vara permanent. Hur den slutgiltigiga utformningen ska se ut, vilka patientkategorier vi ska ha och hur många studenter, diskuteras just nu.


Fotnot: Den som är intresserad av att veta mer om projektet kan höra av sig till avdelningsföreståndaren Monica Petterson på telefon 013-22 42 90.


Referenser:
1. Learning together. To work together for health. Technical Report series 796. World Health Organisation, 1988, Geneva.
2. The need for multiprofessional health education in undergraduate studies. Areskog N H. Medical Education, 1988;22-251-2.
3. Multiprofessional education at the undergraduate level – the Linköping model. Areskog N H. Journal of interprofessional Care 1994;8: 279-82.
4. Going interprofessional. Working together for health and welfare. Lethard E A. Rootledge, 1995, London.
5. Problembaserad inlärning. Haglund L. et al. 1993, Lund.
6. Omvårdnad i patientjournalen. FoU-rapport   nr 38. SHSTF, 1995, Stockholm.