Distriktssköterskorna vid Skanstulls vårdcentral på Södermalm i Stockholm är oroliga över att föras över till kommunen. I Vårdfacket nr 2/97 sa de bland annat: ”Om vi förs över till kommunen kommer vi att bli renodlade äldresjuksköterskor, och det vill vi inte”. De var också kritiska till sin ledning och menade att de inte får tillräcklig information om vad som väntar dem.

Magnus Eriksson är områdeschef för Katarina/Sofia, det primärvårdsområde dit Skanstulls vårdcentral hör. Han säger med eftertryck att ledningen vid vårdcentralen inte sitter på någon information som de inte sprider vidare. Det anser han inte heller att han själv gör. Däremot förstår han att personalen tycker att informationen är bristfällig och konstaterar lite uppgivet att det är en oviss situation för alla.

Magnus Eriksson å sin sida hoppas att politikerna med det snaraste fattar beslut om vad som ska hända med hemsjukvården på Södermalm i Stockholm. Han tycker att ovissheten är värre än allt annat men befarar att politikerna inte kommer att lämna besked förrän i slutet av 1997.

– Vi vill behålla vår hemsjukvård och hoppas på att få möjlighet att utveckla läkarnas medverkan i den, säger han.

Hemsjukvården utvärderas
I Maria/Högalid, det primärvårdsområde som gränsar till  Katarina/Sofia, pågår sedan den 1 januari 1992 en försöksverksamhet där distriktssköterskor och undersköterskor har gått över till kommunen.

Alla socialdistrikt i Stockholms stad har begärt att få ta över hemsjukvården, men än så länge är det bara i Maria/Högalid som den drivs kommunalt.

Kristina Larsson, utredare på stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, har fått i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten och har gjort jämförande studier av de båda södermalmsdistrikten. Utvärderingen består av fem undersökningar: inventering av vårdtyngden, läkemedelsförskrivningar, rutiner för informationsöverföring och dokumentation, fortbildning och kompetensutveckling samt slutenvårdskonsumtion. Utvärderingen kommer att presenteras under april månad.

– Det finns en befogad oro över att den medicinska kompetensen ska bli lidande vid en övergång till kommunen, därför jämför vi vilka möjligheter till fortbildning som ges vid de båda distrikten, säger Kristina Larsson.

En annan fråga som undersökts är om hemsjukvårdspatienterna får mindre spring av personal, både från sjukvården och hemtjänsten, när bara kommunen är arbetsgivare. Att personkontinuitet blir större är ett argumentet som brukar föras fram av dem som förespråkar ett kommunalt övertagande av hemsjukvården.

Ingrid Lind är distriktssköterska i Maria/Högalid. Hon tycker att kommunen är en nog så bra arbetsgivare som landstinget och att den stora vinsten med att vara kommunalt anställd är närheten och det goda samarbetet med hemtjänsten. Distriktssköterskor och undersköterskor vid hemsjukvården delar lokaler med hemtjänsten. Den största nackdelen är att avståndet till läkarna i stället har ökat. Särskilt kännbart blev det efter husläkarreformen som för Ingrid Linds del innebar att hon fick kontakt med 16 olika läkare. En hemsjukvårdsläkare står högt på hennes önskelista.

Även unga patienter
Tycker hon då inte att hon har förlorat bredden i sitt yrke och kommit att bli en äldresjuksköterska?

– Nej, trots att jag har flera års erfarenhet ansåg jag att det var svårt att upprätthålla yrkeskunnandet inom alla de olika arbetsområden vi hade tidigare. Förresten är flera av mina hemsjukvårdspatienter unga handikappade personer.

Hon saknar visserligen en del av det förebyggande arbete hon tidigare hade men konstaterar å andra sidan att inte ens distriktssköterskorna vid vårdcentralen hinner med det längre.

Sedan Ädelreformen infördes 1992 har ungefär hälften av landets kommuner tagit över hemsjukvården. Ordföranden för Riksföreningen för Distriktssköterskor, Inga-Lisa Johansson, säger att hennes intryck är att de flesta distriktssköterskor är nöjda med sin nya arbetsgivare. Där hela hemsjukvården har förts över till kommunen har de haft stöd av varandra och fått möjlighet att bygga upp en ny organisation.

– Vi tror att utvecklingen går mot att kommunerna i ännu större utsträckning tar över hemsjukvården. Då gäller det att distriktssköterskorna inte sätter sig på tvären utan i stället är med och påverkar utvecklingen, säger Inga-Lisa Johansson.