Uppgiven personal sjukskriver sig

Psykiatrin inom södra Stockholm är under omvandling. Arbetsgivaren för slutenvården har ett väl utvecklat handlingsprogram mot våld och anser att besparingarna hittills inte drabbat dem särskilt hårt. Inom öppenvården däremot sjukskriver sig personalen för att de inte orkar längre.

Arbetsgivaren har skyldighet att ordna arbetsförhållande så att risk för våld eller hot om våld så långt som möjligt förbyggs och undviks. Det finns det regler om i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Våld och hot i arbetsmiljön. Gör arbetsgivaren det?

Ja, säger Eva Ljungström, vårdadministratör för den psykiatriska slutenvården inom Södra Stockholms sjukvårdsområde. Hon svarar utifrån sina tidigare erfarenheter som vårdadministratör för Farsta/Vantörs psykiatriska sektor och har svårt att uttala sig om framtiden eftersom sektorn i mars slogs samman med två övriga till en ny storsektor. Men hon understryker att tillbud, hot eller våld även fortsättningsvis kommer att tas på största allvar från arbetsgivarhåll.

– Personalförsörjningen inom slutenvården är god, säger Eva Ljungström och tillägger att mycket folk inte alltid hjälper i en stökig situation. Då krävs struktur, tanke och ordning.

Träffats så fort som möjligt
Hon har själv varit med och arbetat fram ett handlingsprogram där tillbud, hot och våld alltid rapporteras till närmaste arbetsledare samt, vid det sistnämnda, till sektorsledningen. För att få hela händelseförloppet belyst har all inblandad personal samlats så fort som möjligt efter händelsen och gått igenom vad som hänt och vilka känslor det väckt.

– Det är viktigt att få prata av sig och det är viktigt att få säga att man är både rädd och förbannad. Inte minst ilska kan vara svårt att erkänna eftersom personalen vill utgå från förståelsen för patienten, säger Eva Ljungström som själv brukat närvara när ett allvarligt tillbud inträffat. Ibland är det bra att någon utifrån är med.

Hon berättar också att arbetsledningen alltid går igenom alla arbetsskadeanmälningar för att se om det finns brister i arbetsmiljön, utbildningen eller handledningen som bör åtgärdas.

Södra Stockholms sjukvårdsområde står i början av en stor förändring och Eva Ljungström vet inte hur den närmaste framtiden kommer att se ut. ”Det kommer att ta tid innan vi hittar godbitarna hos de tre sektorer som slagits samman”, säger hon. Men hon är övertygad om att arbetsgivarens arbete med att förebygga riskerna för att utsättas för våld inom psykiatrin kommer att ha fortsatt hög prioritet.

Ett lysande undantag
Lika full av tillförsikt är inte Margareta Isberg, ordförande i Vårdförbundet SHSTFs avdelning Stockholm, sektion syd. Hon anser att arbetsgivaren inom Södra Stockholms psykiatriska slutenvård är närmast att betrakta som ett undantag.

– Psykiatrin inom Södra Stockholms sjukvårdsområdet är ett mischmasch. Inom slutenvården har personalen fått vara med och påverka strukturförändringarna och har fått en bra plattform att arbeta utifrån, men inom öppenvården orkar de inte längre och sjukskrivningsfrekvensen är hög.

Margareta Isberg sitter med i en arbetsgrupp, tillsatt av Hälso- och sjukvårdsnämnden, som har till uppgift att kartlägga hur strukturförändringarna inom vården påverkar arbetsmiljön. Gruppen bildades förra året och ska lägga fram en rapport i juni i år.

Så mycket kan Margareta Isberg redan nu säga att det bland sjukvårdspersonalen finns en förfärlig uppgivenhet.

– Det är förfärligt för dem att de inte ges möjlighet att få göra ett så bra jobb som de förmår. Vi kan inte begära mer av dem, säger hon.