Invandrade sjuksköterskor som kommer från länder utanför EU måste genomgå Socialstyrelsens kompletteringsprogram innan de kan få svensk  legitimation.

Programmet är omfattande. De måste gå en kurs i svenska för invandrare, avlägga ett större medicinskt kunskapsprov samt gå en distanskurs i socialmedicin och författningskunskap. Dessutom måste de göra två till fyra månaders praktik i kirurgisk/medicinsk verksamhet vid ett läns- eller regionsjukhus, en månads praktik inom äldreomsorgen samt två veckors hospitering inom primärvården.

Kunskapsprovet brukar eleverna uppleva som det mest problematiska. Provet består av nio delar fördelade på ämnesområdena medicinsk, kirurgisk och pediatrisk sjukvård, farmakologi, läkemedelsberäkning, akut- och intensivvård, gynekologi och obstetrik, psykiatrisk vård samt allmän hälso- och sjukvård.

Invandrarna får ingen undervisning utan förväntas läsa in all kurslitteratur själva. Provet tar tre dagar att genomföra. Få klarar hela provet vid första tillfället.

– Det är en absurd situation. I många fall har de aldrig ens varit i kontakt med svensk sjukvård. När de väl missat ett prov kan det ta mycket lång tid innan de vågar gå upp igen. Under tiden tvingas många av dem leva på bidrag, säger platsförmedlare Christer Olsson vid Arbetsförmedlingen Vård i Malmö.

En av tio klarar provet
Enligt byrådirektör Soffia Grimsdottir vid Socialstyrelsens behörighets- och utbildningsenhet klarar endast cirka tio procent alla nio delproven vid första tentamenstillfället. De som kuggas får ytterligare två chanser. Först efter tredje tentamensförsöket klarar ungefär 90 procent testet. Ungefär. Varken Soffia Grimsdottir eller någon annan vid Socialstyrelsen för någon samlad statistik över de här ärendena. Därför vet ingen heller hur många personer som i dagsläget går kompletterings-programmet.

Mellan åren 1993 och 1995 fick 453 invandrade sjuksköterskor Socialstyrelsens tillstånd att genomföra programmet. Under samma period fick 231 utländska sköterskor svensk legitimation.

– Det är svårt att veta hur många som är aktuella. De kan ju föda barn och allt möjligt. Vi vet inte vad de håller på med. De avgör själva när de vill utföra kunskapstestet, säger Soffia Grimsdottir.

Tar minst tre år
Vid Arbetsförmedlingen Vård i Malmö har Christer Olsson räknat ut att det tar minst 33 månader för en utländsk sjuksköterska att få svensk kompetens. Då är den obligatoriska kursen i invandrarsvenska, distanskursen i socialmedicin och författningskunskap samt praktiken inräknad. För somliga kan det ta sex, sju år att bli färdiga. Andra klarar det inte alls.
I Malmöhus och Kristianstad län finns det enligt Christer Ohlsson ett hundratal sjuksköterskor från utlandet som väntar på att få svensk legitimation.

Till i våras gavs speciella stödutbildningar på fyra vårdhögskolor i landet: Röda korsets sjuksköterskeskola i Stockholm samt vårdhögskolorna i Uppsala, Göteborg och Lund/Helsingborg. I samtliga fall är det länsarbetsnämnderna i respektive län som köper kurserna av vårdhögskolorna. I utbildningarna ingår förutom rena föreläsningar också praktiska övningar, seminarier och studiebesök. Liksom diskussioner om svensk sjukvårdskultur, etik och omvårdnad.

Först ut med att ge utländska sjuksköterskor stödutbildning var Vårdhögskolan i Uppsala. Sedan 1990 har mer än 140 elever utexaminerats. Drygt 95 procent av dessa har fått jobb som sjuksköterskor, enligt en preliminär undersökning gjord av högskolelärare Ulla Nygren som ansvarar för kursen.

Vårdhögskolan i Göteborg började med sin stödutbildning 1992. Även där är erfarenheterna goda. Så gott som samtliga deltagare har fått jobb som sjuksköterskor.

Tidigare hade tre av skolorna egen examinationsrätt. Det innebar att kursdeltagarna kunde tentera av de olika delområdena i direkt anslutning till de teoretiska avsnitten.

Från och med i år är detta inte längre möjligt. Oavsett om deltagarna gått en stödutbildning eller inte måste alla numera genomföra Socialstyrelsens centrala kunskapsprov.

Yttersta ansvaret
I Lund anser de ansvariga vårdlärarna att det är bra att Socialstyrelsen tar det yttersta ansvaret för de invandrade sjuksköterskornas kompetens. På de övriga skolorna är lärarna mindre entusiastiska.

– Jag kan inte se att det finns någonting positivt med Socialstyrelsens beslut. Det går stick i stäv med hur vi arbetar. Om man utbildar måste man ju också själv få anpassa examinationsformerna så att de stämmer med utbildningen, säger högskolelektor Birgitta Bengtsson vid Vårdhögskolan i Göteborg.

Birgitta Bengtsson anser att Socialstyrelsen först borde ha gjort en utvärdering av de befintliga stödutbildningarna innan några ändringar gjordes.

– Varför ska just de utländska sjuksköterskorna examineras centralt när kunskapen och kompetensen om sjuksköterskeutbildningen finns vid vårdhögskolorna? undrar hon.

”Fråga om ansvar”
Enligt Soffia Grimsdottir är det ytterst en fråga om kvalitetssäkring och ansvar. Enligt behörighetsförfattningarna ankommer det på Socialstyrelsen att ombesörja kompetensbedömningar av utländsk personal inom hälso- och sjukvården.

Vårdhögskolorna lyder inte under Socialstyrelsen utan under Högskoleverket.

– Stödutbildningarna är väldigt bra. De får skolorna gärna fortsätta med. Men vi vill ha ett gemensamt kunskapsprov så att vi vet att vi testar samma sak. Vi vill ha samma kvalitetssäkring på de invandrade sjuksköterskorna som på andra invandrade yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Exempelvis läkare och sjukgymnaster, säger Soffia Grimsdottir.

Något formellt hinder för Socialstyrelsen att delegera examinationsrätten till vårdhögskolorna finns dock inte. På frågan varför det trots detta blev stopp anger Soffia Grimsdottir ytterligare ett skäl till varför Socialstyrelsen vill ha ett centralt test.

– Tidigare var det bara två skolor som gav stödutbildning. Under 1996 tillkom ytterligare två. Det gjorde det väldigt svårhanterbart för oss.

Kan dra sig ur
I såväl Uppsala som Göteborg befarar nu de kursansvariga lärarna att länsarbetsnämnderna kan komma att dra sig ur.

– Vi har ännu inte hunnit ta ställning. Men givetvis är det mer intressant för oss att köpa någonting som vi vet leder fram till jobb. Om eleverna ska göra ytterligare prov efter kursens slut blir det mer av en förberedande utbildning. Sådana är vi alltid lite tveksamma till, säger platsförmedlare Gun Otterdahl vid Arbetsförmedlingen Vård och Undervisning i Göteborg.

Christer Olsson vid arbetsförmedlingen i Malmö tror också han att det är en fara i att lägga centrala tentamina efter kursens slut.

Strax innan sommaren avslutades en kurs vid vårdhögskolan i Lund/Helsingborg. Eftersom den startade i december förra året fick kursdeltagarna examineras på skolan efter varje kursavsnitt. Med de nya reglerna är detta i fortsättningen inte möjligt. Några beslut om köp av nya stödkurser har ännu inte tagits av länsarbetsnämnden.

– Vi måste nu diskutera hur vi ska göra framöver. Det hänger mycket på hur examinationen kommer att ligga tidsmässigt i förhållande till kursen. När vi satsar pengar vill vi ha ett säkert resultat, säger Christer Olsson.

– Men jag tror ärligt talat inte att vårt intresse minskar. Det vi tycker är viktigast är ändå att de här sjuksköterskorna får en gemensam plattform att stå på.