Författare Lillemor Arvidsson och Gunilla Wettergren
Titel När Lillemor fick makten
240 sidor
Förlag Rabén Prisma 1997.   
Cirkapris 310 kronor
ISBN 91-5183-133-3

1989 blev lillemor Arvidsson ordförande i Kommunal-arbetareförbundet. Knappt sju år senare avgick hon mitt i kongressperioden, sjuk och slutkörd. Hennes raka och okomplicerade sätt ledde henne gång på gång i konflikt med (det manliga) etablissemanget, inom LO, det socialdemokratiska partiet, men också med den egna organisationen. Lillemor har nu låtit sig intervjuas av Kommunalarbetarens chefredaktör Gunilla Wettergren. I När Lillemor fick makten ger hon sin syn på dramatiken kring stopppaketet vintern 1990, valutakrisen 1992, turerna kring Stig Malms avgång 1993, riksdagsvalet och folkomröstningen om EU 1994 och annat.

I många kapitel handlar det om en oppositionell och bitsk Lillemor Arvidsson i kamp mot fienderna till Kommunals medlemmar (ofta synonymt med vanliga, oftast lågavlönade LO-medlemmar). Men inte ens internt var förhållandena helt idylliska. På ett ställe i boken beskriver hon sin frustration över den kongressvalda ledningsgruppen – sammanlagt sex personer. Det bästa hade varit att kongressen lämnat till ordföranden att utse ledningsgrupp, säger hon (med hänvisning till hur det är i många TCO-förbund). För att den ska fungera måste man ”känna sig trygg i gruppen”.

”Är man trygg i en grupp kan man både ge och ta. Så kändes det inte alltid, tycker jag.”