En av hälso- och sjukvårdsstämmans mest uppmärksammade seminarier var Ella Danielssons undersökning om hur sjuksköterskor ser på sitt yrke åtta år efter examen. Efter en artikel i Dagens Nyheter hakade en lång rad medier på och gjorde egna uppföljningar med reportage och intervjuer. Ett ord som återkom i rubrikerna var ”utbrändhet”. Ett ord som luktar hopplöshet och elände bortom påverkan och bot. 

Reportagen från vården speglar förstås en hård verklighet. De tuffa sparbetingen har krävt sitt pris av en alltmer pressad arbetssituation och en frustration över att inte räcka till. Det visar också en färsk TCO-undersökning om arbetsvillkoren för förbundens medlemmar, där sjuksköterskorna uppger att de får allt mindre inflytande över sitt eget arbete. Den psykosociala arbetsmiljön inom vården lämnar sannerligen en hel del övrigt att önska. Det visade redan den fem år gamla undersökningen ”Hur mår syster?”.

Så kunskapen om sjuksköterskornas arbetssituation är egentligen inte ny. Ändå har ingenting gjorts för att förändra en arbetsmiljö där anställda riskerar att bli utbrända. Situationen har tvärtom förvärrats av dåligt genomtänkta nedskärningar av osthyvelstyp, utan att man samtidigt granskat om arbetet är organiserat på klokast möjliga sätt.

Detta är allvarligt, inte bara för de sjuksköterskor som drabbas. En del lämnar vården (fast inte många) och den investering som samhället gjort i deras utbildning går till spillo. Andra tappar sitt engagemang för patienten och yrket när utrymmet för att reflektera och utveckla vården krymper.

Men den stora förloraren är förstås patienten.

Hur ser då medicinen mot detta sakernas tillstånd ut? Ett väntat svar på den frågan är mer pengar, eftersom det är sparbetingen som är den påtagliga orsaken till försämringarna. Och pengar behövs, men det räcker inte. Man måste se över hur vårdarbetet är organiserat och vilken kompetens personalen har. Det vill säga hur pengarna – som medborgarna gemensamt tillhandahåller över skattsedeln – används. Detta har vi som förbund påpekat gång på gång utan att det på allvar nått fram till ansvariga politiker och arbetsgivare.

Nu finns receptet på hur man gör. Både mot utbrändhet och dålig vårdkvalitet. Det serveras i rapporten ”The Dream Team – bemanning och arbetsmodeller på vårdavdelning”, som omvårdnadsprofessor Kerstin Segesten gjort på uppdrag av Socialstyrelsen. Hon visar där att det går att bedriva bättre vård till lägre kostnad genom att höja personalens kompetens och satsa på goda ledare. Allt hänger på hur man organiserar och bemannar vården. På detta finns många exempel.

Dit hör ortopediska kliniken i Mölndal som på kort tid lyckats halvera vårdtiden för höft- och knäledsoperationer genom att samordna vårdinsatserna och engagera patienten i behandlingen. Alla insatser från arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor och läkare planeras noggrant utifrån patienten, som blir delaktig på ett helt annat sätt än tidigare och därmed mycket tryggare. Genom att skapa ett ”dream team” utifrån sina behov och förutsättningar har ortopeden i Mölndal lyckats höja vårdkvaliteten avsevärt.

Tänk om sådana tankegångar fick fler efterföljare och vi fick fler ”dream team” i vården... Då skulle vi få bättre och billigare vård. Vi skulle få nöjda och trygga patienter, som blir friska fortare. Vi skulle få en personal som trivs och utvecklas i sitt arbete. Och som i sin tur utvecklar vården. Det skulle göra sjuksköterskeyrket till ett verkligt framtidsyrke med stora möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling över hela livet. Då skulle fler begåvade ungdomar av båda könen med intresse för ett livslångt lärande lockas att välja detta framtidsyrke med oändliga utvecklingsmöjligheter och en säker arbetsmarknad. Och patienterna skulle få sin omvårdnad av både män och kvinnor.

Tänk om... Men detta är inte bara frukten av orealistiska drömmar, av ett verklighetsfrämmande önsketänkande.

För nu finns inte bara receptet mot utbrändhet och dålig vårdkvalitet. Det finns också pengar från vårbudgetens extramiljarder, som är öronmärkta för bland annat vård och omsorg. Vi ska därför se till att de används rätt och att rätt medicin skrivs ut, nämligen att kompetensen hos ledning och personal höjs och att vårdarbete organiseras på ett klokt och effektivt sätt.