En 27-årig kvinna födde sitt första barn. I samband med förlossning uppstod en bristning som suturerades av barnmorskan.

Efter det hade mamman ont i underlivet. Hon trodde det hörde till, och tre dagar senare skrevs hon ut. På efterträffen med sin föräldragrupp två och en halv månad senare frågade hon om det var normalt att fortfarande ha så ont i underlivet och att det stank så fruktansvärt om henne att hon alltid kände sig ”ofräsch och äcklig”.

Barnmorskan undersökte kvinnan och hittade två vaginaltorkar. De hade legat där sedan sutureringen gjordes efter förlossningen. När de togs bort upphörde besvären.

Kvinnan anmälde barnmorskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Hon anser att de smärtor och obehag hon har haft har spolierat hennes möjligheter till amning och normalkontakt under den nyfödda dotterns första levnadsveckor.

Barnmorskan minns inte det exakta förloppet men hävdar att hon inte gjort något fel. Hon suturerade tre inre och två yttre vicrylsuturer. Nålförare, sax, pincett och tio bomullstorkar fanns på förlossningsbordet.

Torkarna är till för att torka bort blod eller stoppa blödningar från bristnngar i vagina. Undantagsvis lägger barnmorskan också in torken för att den ska suga upp blod så att hon kan se bristningen tillräckligt väl för att kuna sy.

Barnmorskan brukar kontrollera bristningar, men minns inte om hon gjorde det den här gången. Det fanns inga rutiner för torkkontroll på avdelningen.

Ansvarsnämnden konstaterar att torkar utan band aldrig får stoppas upp i livmoder eller vagina. Genom att göra det har barnmorskan handlat i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Hon får därför en varning. Beslutet har vunnit laga kraft. (HSAN 1871/96:B7)