Författare Jesper Hoffmeyer
Titel Livstecken. Betydelsens naturhistoria.
204 sidor
Förlag Bonnier Alba 1997.
Cirkapris 262 kronor
ISBN 91-3451-830-4

”Idag har vi läst om naturlagarna i skolan, pappa.”
”Jaja, dom hittar på så många nya lagar nuförtiden.”

Den gamla lustigheten dyker plötsligt upp i minnet när jag läser den här boken av den danske vetenskapsmannen Jesper Hoffmeyer. Han börjar sin berättelse med Big Bang, universums skapelse, eller rättare sagt några hundra tusen år senare med de händelser som så småningom ledde fram till att jorden skapades och växter, djur och människor kom till.

Och en av de sanningar Hoffmeyer kommer med är att naturlagarna inte är så självklara som vi kanske uppfattar dem. För vad är det som gör att naturlagarna fungerar som de gör? En fråga, egentligen lika hisnande som den om vad som fanns före Big Bang.

Nu handlar inte Livstecken särskilt mycket om naturlagarna. Men bokens innehåll rör sig hela tiden i utkanten av det hittills accepterade i den vetenskapliga världen. I sitt ärende att beskriva det som Hoffmeyer kallar semiosfären ifrågasätter han det gängse sättet att beskriva människan dels en själ, dels en kropp. I själva verket är kroppen och själen ett. Var i hjärnan sitter då själen (eller medvetandet eller vad man vill kalla det)? Överallt! föreslår Hoffmeyer, för varje cell som hjärnan består av har en egen förmåga att dra slutsatser och handla, både kroppsligt och ”etiskt”, utifrån den information som når den. Däri ligger till exempel förklaringen till att vanligt kalk är ett av de bäst fungerande läkemedlen som finns, nämligen när det används som placebo.