I boken Fem mål för värdiga löner har Eva R. Andersson, med utgångspunkt från fem lönediskrimineringsmål som drivits i Arbetsdomstolen, granskat kriterierna för lönesättning i svenskt arbetsliv. Ett av målen är det så kallade Barnmorskemålet, där Jämställdhetsombudsmannen förde en SHSTF-medlems talan mot landstinget i Örebro.

Författaren anser att parternas argumentationer, domstolens avvägningar och debatten kring lönediskrimineringsmålen har präglats av manliga normer för vad som ska gälla i arbetslivet.

Som exempel nämner hon arbetsgivarens förklaring till att lönespridningen har varit tre gånger så stor för ingenjörerna som för sjuksköterskorna. Skulden till detta lägger landstingen delvis på Vårdförbundet SHSTF som inte velat differentiera lönerna. Lönespridningen bland ingenjörer sägs bland annat bero på marknadskrafterna – ingenjörer finns huvudsakligen inom den privata arbetsmarknaden där lönespridningen är större. Eva R Andersson anmärker att varken fackförbund eller arbetsgivare dock lyckats differentiera lönerna bland kontorister och kanslister – trots att även de har en privat arbetsmarknad.

De kriterier som i dag styr lönesättningen har blivit alltmer otydliga. I och med att de fasta löneplanerna försvann och ersattes av individuella löner har avtalen successivt fått karaktären av ramavtal med luddigt formulerade mål för lönesättningen. Eva R. Andersson pläderar för att kriterier för bedömningen av individens skicklighet och prestation ska bli tydligare i löneavtalen.

Författaren ser arbetsvärdering som en förutsättning för att göra lönekriterierna tydliga och anser att AD ”antagit ett trevande förhållningssätt till arbetsvärderingsintrumentet”. n

Fem mål för värdiga löner – Om fem lönediskrimineringsmål i Arbetsdomstolen, utgiven inom Arbetslivsinstitutets LÖV (lönebildnings och arbetsvärderings)-program.