Carlos Nunez är kursledare för en av de roligaste – men svåraste – kurser han någonsin hållit i. Kursdeltagarna kommer från Chile, Filippinerna, Kurdistan, före detta Jugoslavien och från ytterligare elva länder. De är fackligt aktiva invandrare och de har många frågor kring och funderingar över det svenska samhälle de ”vandrat in i”. Och de drar sig inte för att formulera dem högt: ”Varför är det bara höjdare som sitter med i alla utredningar om oss invandrare”, undrar en. ”Vad kan vi egentligen uppnå för resultat med kampen för våra rättigheter”, undrar en annan. ”En snäll invandrare är en tyst invandrare”, påstår en tredje och får medhåll från flera andra.

Integrationspolitik, integrationsminister och integrerat boendet. Ordet integration har de alla mött i flera fint formulerade skrifter om invandrare och kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Men ingen här vet vad ordet egentligen betyder. En helt annan sak är det med segregation – det är ett ord som fått en verklig innebörd för de flesta.

Får uppdrag med sig hem
Vi befinner oss på Runö folkhögskola och kursen Uppdraget. 21 fackligt aktiva invandrare från olika LO-förbund har samlats för att lära mer om det svenska samhället, om arbetsmarknaden, om facket och om svensk mötesteknik. Nog så främmande för många. Förkortningen L T P lyser från svarta tavlan. Lyssna, tänka, prata – ”det måste vi lära oss”, säger de självkritiskt. Kursen pågår under en vecka, sedan åker deltagarna hem till sina respektive arbetsplatser med ett uppdrag. Det kan vara att ordna en studiecirkel, att skriva en motion eller att försöka rösta in en invandrare i den lokala fackstyrelsen. Efter ett par månader ska de samlas igen för att rapportera om utgången av sina uppdrag.

Det är tredje gången kursen Uppdraget hålls. Den är öppen för TCO:are också, men hittills har samtliga deltagare kommit från LO. De är alla invandrare med facklig erfarenhet och de flesta har känt sig ensamma och i viss mån misstrodda på sina arbetsplatser. ”En invandrare med fackligt uppdrag måste vara otroligt duktig för att bli godkänd av svenskar”, säger Linda Fredriksson, som också är kursledare på Runö folkhögskola. Invandrarnas behov av att träffa varandra är stort och många är intresserade av att gå kursen, som är ett direkt svar på LO-kongressens beslut om att arbeta för att få in invandrarna i det fackliga arbetet.

Nätverk för invandrare
Många är också de invandrare som vill ansluta sig till ett nätverk som bildades efter ett möte som hölls i mars i SIF-huset i Stockholm. De som var där beskriver en sjudande aktivitet som de sällan sett maken till. Aktiviteten resulterade i Nätverket för fackligt aktiva invandrare som nu omfattar omkring 500 personer. Ungefär 40 av dessa kommer från TCO-förbund. I början av december startar man sin verksamhet med en seminarieserie där bland annat frågor som diskriminering i arbetslivet och vad facket gör för arbetslösa invandrare tas upp.

Kursledaren Carlos Nunez är lärare på Runö folkhögskola och en av initiativtagarna till nätverket. I början av 70-talet var han ordförande i post- och telegrafanställdas förbund i Chile. Under Chile-kuppen lyckades han fly till Sverige, kom till Kristinehamn och började på pappersmassefabrik där han ganska snart blev fackligt engagerad. På frågan om facket gör tillräckligt för invandrarna är det alldeles självklara svaret för honom: nej! Carlos Nunez tycker inte att facket tar invandrarfrågan på allvar. Alla fina formuleringar och kongressbeslut till trots.

Vi behövs i facket
– Om de här dokumenten ska få liv måste vi invandrare göra något själva, slår han fast.

– Och det är inte bara för att vara besvärliga. Inom LO finns 17 procent invandrare och jag tror att de behövs i facket också.

Han är helt inställd på att arbetet med att göra invandrarna synliga och få oss svenskar att inse att de är en tillgång också i facklig verksamhet kommer att ta lång tid. Han ser två huvudproblem som måste lösas. Det ena är det faktum att invandrare, som ju märks på många håll i samhället, inte finns representerade i sammanträdesrummen där besluten fattas. Det andra är att invandrarna själva måste våga se sina brister och skaffa sig kunskaper om den svenska fackföreningsrörelsen. Carlos Nunez tillhör inte dem som tror att kvotering skulle gynna invandrarnas sak.

– Vi ska komma med på grund av vår kompetens och tillsammans med svenskar föra en gemensam kamp för löner och anställningsvillkor, säger han och understryker invandrarnas skyldighet, mot sig själva och mot sina barn och barnbarn, att utbilda sig. ”Du bor i Sverige, vad som händer här angår dig”, brukar han säga.

Även om kursen Uppdraget hittills bara lockat deltagare från olika LO-förbund, och även om nätverket domineras av LO-medlemmar, så märker Carlos Nunez nu ett visst intresse från TCO-håll. Så har till exempel initiativtagarna till nätverket bjudits in för att träffa representanter från TCOs arbetsgrupp för invandrar- och flyktingfrågor.

– Och, säger Carlos Nunez nöjt, häromdagen ringde integrationsminister Leif Blomberg och ville träffa oss.